torsdag 11 september 2008

Något för alla

I dagens SvD skriver två gamla kollegor om vad de skulle använda ett ökat försvarsanslag till. Lite känns det som en önskelista där alla får något. Det som saknas i artikeln är en säkerhetspolitik analys. Det är givetvis helt rätt att den saknas, det är inte militärens uppgift att göra den. Men utan en säkerhetspolitisk analys blir de militära resonemangen tämligen ointressanta. Att bygga upp en självständig, allsidig och tillgänglig militär förmåga torde kosta avsevärt mer än de höjningar av försvarsanslaget som nu diskuteras. Jag har tidigare hävdat att det krävs en försvarsbudget i nivå med den franska eller brittiska. Det är alltså inte en framkomlig väg att hålla fast vid en överspelad säkerhetspolitisk inriktning.

Läs även ÖB:s nyhetsbrev som kom ut idag

Tidigare blogginlägg i ämnet

3 kommentarer:

Ruggles sa...

Du och kollegorna i Riksdagen kan bäst stödja Försvaret genom att definiera vilka intresseområden Sverige har där ute, hur dessa skiljer sig från FN, EU och andra länders intressen och hur vi ska försvara dessa intressen, vilket inte nödvändigtvis kräver militära insatser. Sedan så kan ni fundera på vad vi är (eller bör vara) beredda att betala för att försvara dessa intressen - detta är inte bara en pengafråga, det är också en fråga om vad (liv, materiel mm) vi är beredda att förlora för att försvara våra intressen. Bara då kan Försvaret planera och utveckla de förmågor som krävs för att försvara detta. Men jag har ännu inte sett någon sådan diskussion, vare sig i Riksdagen eller någon annanstans. Du kanske vill starta en sådan i SvD?

Mattias sa...

Vad menar du med "självständig, allsidig och tillgänglig militär förmåga", vad innebär det för dig rent konkret? Och vad är det för retoriskt svammel du kommer med om "en försvarsbudget i nivå med den brittiska eller den franska"?! För utgiftsåret 200-2009 lägger Storbritannien ner motsvarande 68,9 miljarder dollar och Frankrike 75 miljarder dollar (vilket inkluderar utgifterna för gendarmeriet, kolla uppgifterna om du inte tror mig). Tror du verkligen att det inte finns några länder som får ut en bra allsidig försvarsförmåga för mindre pengar än runt 500 miljarder kronor eller vad? menar du att antingen ska vi satsa den summan (vilket vi alltså inte ska) eller också inte ett öre på att återupprätta våran raserade försvarsförmåga? Goddag yxskaft! Johan Tunbergers uppskattning på 10-20 miljarder mer för att återupprätta någon typ av slagkraft låter vettigare. Det borde inte vara några problem med de pengarna, så fet som statskassan är.

Länder får ut betydligt mer i försvarsförmåga för till och med MINDRE pengar än vad Sverige lägger ner, lär av Finland till exempel. Och sluta använda försvarsbudgeten till att hålla svensk försvarsindustri under armarna! Som det är nu spelar det ingen roll att mindre material köps, kostnaden för att ta fram modellerna leder till svindyra delserier ändå. Gör som finnarna istället och köp in material från hyllan i större serier vilket leder till BETYDLIGT mera effektiv resursanvändning. Hur mycket pengar i utvecklingskostnader hade vi sparat om vi istället för att tillverka JAS bara hade köpt in F18, Rafale eller Eurofighter? 100 miljarder? Mer? Pengaslöseriet i försvaret är horribelt, och politikerna (också inom S i allra högsta grad) är delansvariga med alla fnoskiga nedläggningar och (framför allt) flyttningar av förband. Ta bara som exempel 8ett av många) det som skedde inför förr-förra försvarsbeslutet, då F10 i Ängelholm av regionalpolitiska skäl lades ner till förmån för F17 i kallinge trots att F10 precis hade moderniserats för 800 milj kr för att ta emot JAS. Nu fick samma investeringar göras i F17 istället, men i nästa försvarsbeslut är det väl dags att kasta också de pengarna i sjön eller hur? F17 nämndes alla fall som det förband inom flygvapnet som var mest troligt att avvecklas. Man kan bli gråtfärdig för mindre.

Göran Pettersson sa...

Till Mattias:
Med självständig och allsidig militär förmåga menar jag en försvarsmakt som självständigt kan genomföra operationer i höga konfliktnivåer och med uthållighet. Med dagens kostnader för kvalificerade system så står alla mindre länder inför avvägningar där förmågor har behöver väljas bort.
I stort sett alla länder i Europa har hanterat detta dilemma genom att vara medlemmar i Nato. Dels innebär medlemskapet att tröskeln höjs för att utsättas för militära hot dels medför alliansmedlemskapet att möjlighterna till snabba förstärkningar.
Jag är av uppfattningen att EU-länderna inklusive Sverige borde satsa mer på sin säkerhet.