Försvarsminister Sten Tolgfors och socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin är två av Sveriges mest skärpta politiker. Jag har stort förtroende för båda två. Därför blir det lätt absurt när båda stoppar huvudet i sanden när det gäller Natofrågan. Jag har svårt att tro att båda två inte innerst inne är av uppfattningen att Sverige borde vara medlem i Nato. Däremot är de ”skickliga” politiker och inser att det kortsiktigt är kostsamt att handla efter sin övertygelse. När kristdemokraten Else-Marie Lindgren framför att försvarsberedningen borde studera konsekvenserna av ett Natomedlemskap då avfärdar herrarna Tolgfors och Ahlin detta reflexmässigt. Det är som om vi upplever samma process som inför vår anslutning till EG/EU eller Göran Perssons resa mot ordförandeskapet för socialdemokraterna. Det var nej, nej, nej och helt plötsligt så var det ja. Visst vore det väl rationellt att utreda olika möjligheter så att man har ett gott beslutsunderlag när beslutstidpunkten kommer. Jag tycker uppriktigt synd om Tolgfors och Ahlin som tvingas vara talesmän för en linje som de intellektuellt svårligen kan dela.
Ett svenskt medlemskap i Nato bör (ska) ske samordnat med Finland (ingen överraskande åtgärd som ansökan om medlemskap i EG/EU). Beslutet måste också ha brett parlamentariskt stöd och vara folkligt förankrat. Men det innebär inte att man inte ska studera ett medlemsskaps konsekvenser redan nu.
Dagens Eko Dagen
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly intressant
Andra bloggar om: politik säkerhetspolitikNato
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Å ena sidan har du rätt - det skadar inte med en genomlysning av frågan som sådan. Men det är inte något unikt för frågan om NATO-medlemsskap. Det finns många stenar som man borde tillsätta utredningar för att vända på.
Å andra sidan är det meningslöst att vända på NATO-stenen så länge som frågan om svenskt medlemsskap är helt inaktuell. Eftersom ingen utredning i världen kommer att ändra på (s) inställning till NATO-frågan så kan den få vila under mandatperioden. Det finns ingen anledning att slösa skattepengar på en utredning som inte kan leda någon vart. Det räcker inte att ha rätt, man måste också kunna få rätt för att det ska vara värt att kämpa.
Egentligen är det väl samma sak med din motion - det är slöseri med både papper och arbetstid att stångas för den här frågan just nu. Spar på krafterna och fokusera dem istället på något som faktiskt kan göras nu. T.ex. börjar det se ut som om det är läge att hitta lite nya och gamla alliansväljare till 2010... det är knappast NATO-frågan som ger alliansen fyra år till i Rosenbad.
Skicka en kommentar