Prästen Yngve Kalin framförde i gårdagens SvD synpunkter om partipolitisering inom kyrkopolitiken. Lidingös kommunstyrelseordförande Paul Lindquist, dock ej i den rollen, kommenterade också artikeln på sin blogg. Trots att jag är såväl riksdags- och kommunpolitiker och samtidigt förtroendevald inom Svenska kyrkan håller jag helt med Kalin och Lindquist. För egen del har dock mitt förtroendeuppdrag i kyrkan ingen koppling till mitt ”borgerliga” parti. Första gången jag fick ett förtroendeuppdrag skedde det genom ett val på kyrkstämman i Lohärads församling. Jag fick förtroendet att representera min församling i det pastoratsgemensamma kyrkorådet, numera namnändrat till kyrkonämnden. Senare har jag också tjänstgjort i församlingens kyrkoråd och i det pastoratsgemensamma kyrkofullmäktige. För mig är det självklart att kyrkan och staten ska vara skilda åt. Jag tycker dessutom att den utvecklingen gått för långsamt. Vi skulle ha sluppit mycket av debatten runt könsneutrala äktenskap om rågången mellan kyrka och stat hade varit tydligare. I mycket så har debatten handlat om symbolfrågor och att de som driver på för en förändring vill att staten ska omdefiniera religiösa begrepp. Istället borde de religiösa begreppen ha flyttats ut från den världsliga lagstiftningen.
Hur som helst nu har vi ett antal partistämmobeslut även om de inte är perfekta. Jag hoppas likt Paul Lindquist att vi vid kommande partistämmor kan ta ytterligare steg mot att frigöra kyrkan från staten.
Andra bloggar om: politik svenska kyrkan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar