Dagens Nyheters ledarsida skriver idag om det svenska bidraget till EU:s snabbinsatsstyrka. Man avslutar ledaren med orden: ”Av alla pengar vi lagt på försvaret sedan 1989 är detta de bäst använda.”
Jag minns mycket väl när idéerna till det svenska engagemanget föddes i samband med att EU:s säkerhetsstrategi presenterats i december 2003. Det fanns en uttalad vilja hos Försvarsmaktens ledning att ”EU battle group” skulle kunna tjäna som motor i transformeringen av Försvarsmakten. Ett aktivt substantiellt svenskt deltagande skulle också medföra att vår internationella integrering skulle påskyndas. Frågan var av stor strategisk betydelse. Plantan har sedan vårdats väl och snart är det dags för leverans, Sverige övertar ansvaret för beredskapen för EU:s snabbinsatsförmåga. Det som är slående i den beskrivna processen är att detta viktiga politiska vägval inte initierades från politisk nivå utan ifrån myndigheten Försvarsmakten. Jag tycker att det är ett tydligt exempel på hur passiv och fel fokuserad den svenska försvarspolitiken har varit. Även den skulle behöva reformeras i grunden! Men då måste våra försvarspolitiker höja sig ett antal nivåer och sluta se Försvarsmakten i första hand som en del av närings- och arbetsmarknadspolitiken. Skyddet mot yttre hot är en av statens kärnuppgifter, det är den uppgiften som ska lösas på bästa möjliga sätt.
Jag har sökt efter en SvD-artikel på nätet utan att finna den. Den skrevs troligen i början av 2004 och beskrev mycket pedagogiskt vad en battle group skulle vara. Författare var Mikael Holmström och jag bedömer att hans artikel spelade en viktig roll när den ”nya” försvarspolitiken formades. Om artikeln finns kvar på nätet och någon vet var skulle jag uppskatta att få en länk.
Andra bloggar om: politik
Andra bloggar om: försvarspolitik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar