onsdag 31 december 2008

Om inte om varit

Två av Sveriges viktigaste beslutsfattare skriver idag på landets ledande debattsidor. På DN Debatt redovisar riksbankschefen Stefan Ingves i god folkbildningsstil finanskrisens förlopp och Riksbankens vidtagna åtgärder. Ett förlopp som lyfts fram är investmentbanken Lehman Brothers konkurs i mitten av september. Idag ses beslutet att inte rädda Lehman Brothers som ett fatalt felbeslut av de allra flesta i finansbranschen. Man kan i många stycken jämställa det med det ”heroiska” beslutet att försvara kronkursen i början av 90-talet. Jag är benägen att hålla med men det finns ett par stora men. Var de två ”felbesluten” en investering i framtiden, en sorts omvänd Döbelnsmedicin? Genom att ta beslut som gjorde stor skada i det korta perspektivet motverkade man långsiktigt skadliga beteenden. I Sveriges fall på 90-talet så öppnade man upp för en avsevärt ansvarsfullare budgetpolitik och sa adjö till systemet med höga nominella löneökningar, devalveringar och inflationsspiral som gällt under 70- och 80-talet. När det gäller beslutet att inte rädda Lehman Brothers så kan det komma att påverka finansbranschens prissättning på risk samt också öka skepsisen för finansiella produkter som man inte till fullo förstår att analysera.
På samma folkbildande sätt som Stefan Ingves beskriver finanskrisen tar statminister Fredrik Reinfeldt läsarna igenom den från och med imorgon gällande statsbudgeten. Minns ni hur debatten gick för ett drygt år sedan? Det var då regeringen kritiserades från de allra flesta håll för att man inte släppte på bromsen och satte sprätt på mer av statens överskott. Anders Borg försvarade återhållsamheten med att det är under de goda åren regeringar tenderar till att begå de största misstagen genom att inte orka hålla i pengarna. Nu ser vi fördelarna med att regeringen orkade spara i ladorna. Jämfört med de flesta andra länder i Europa går vi in i denna exceptionella lågkonjunktur med torrt foder i ladorna och det kommer att behövas. Om socialdemokraterna inte förlorat valet 2006 så skulle läget idag troligen ha varit annorlunda.

Nu går vi in i ett 2009 som finansiellt ser ut att bli synnerligen krävande. För världens ekonomi är det nödvändigt att den finansiella krisen löses ut på ett ordnat sätt. Jag tror att vi kommer att få uppleva ytterligare dramatiska händelser. När ekonomin slutligen vänder så kommer världens regeringar att ställas inför nya prövningar. Då kommer det krävas rask åtstramning för att medicinen som patienten fick för att överleva lågkonjunkturen inte medför kraftig överhettning och hyperinflation. Det kommer en tid då världens regeringar och centralbanker ska ta tillbaka stor del av den likviditet som man nu tillfört marknaden och då privat kapital ska ersätta staterna som ägare av bankerna. Jag tror att jag får anledning att återkomma i detta ämne ett antal gånger under nästa år.

SvD DN
__________________________________________
Lyssna på ”Den politiska talradion” med Göran Pettersson och Jacob Birkeland på
Andra bloggar om:

4 kommentarer:

Anonym sa...

"Spara i ladorna"? Jobbskatteavdragen har kostat oss mycket och gett lite tillbaka, varken jobb eller minskat utanförskap. Bara mindre pengar i ladorna och minskad välfärd åren som kommer.

Leif Ekstedt sa...

Håller med Dig Göran.
Samtidigt önskar jag ETT GOTT NYTT ÅR

Gertkvist sa...

Det var iofs. logiskt att någon form av nedgång skulle komma innan valet 2010, så Borgs sparande redan tidigt var logiskt.

Vi bör samtidigt sända ett tyst tack till resultatet i folkomröstningen om Euron.

Ett Sverige med euro skulle dels inte ha möjlighet att föra en egen finanspolitik, dels antagligen varit långt mer slapp med finanserna redan innan krisens början.

Vilken framtid som går Belgien och Italien, två länder med statsskuld över 100% av BNP, inte gjort de strukturreformer som Sverige gjorde på 90-talet och som kläms mellan Frankrike och Tyskland blir intressant att se.

Göran Pettersson sa...

Till Gertkvist:
Man kan diskutera vad som bidragit mest till den svenska metamorfosen när det gäller de statliga finanserna. Personligen tror jag att krisen i början av 90-talet med räntan på 500 % och den därpå följande saneringen av statsfinanserna har varit avgörande. Nejet i folkomröstningen om Euron användes av Göran Persson som ytterligare motiv för en stram finanspolitik.