Medias regelfokuserade granskning av Juholts ersättningsansökningar fokuserar på huruvida han gjort formellt rätt eller fel. Ett annat perspektiv på frågan vore att fundera över vad agerandet säger om Juholt och kanske även Socialdemokraternas syn på samhällets uppgifter. För Juholt framstod det, om vi väljer att tro på det han säger, inte som orimligt att staten ska ta över hela hans sambos hyra när han flyttar in som sambo/kulbo. Hans bidragsfokuserade samhällssyn kan ha påverkat hans agerande. Det är alltid skattebetalarna som ska ta notan.
Hur Socialdemokraterna väljer att hantera frågan blir en bra indikation på deras samhällssyn. Personligen tror jag att denna historia kommer att sluta med att Juholts byts ut. Inte på grund av att Socialdemokraterna bryter med bidragslinjen utan på grund utav att de väljer att inte tro på hans förklaringar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Aldrig förr har väl epitetet "Ljugholt" passat bättre än efter detta debaclet !
Kanske det borde införas någon form av grundläggande kompetenskrav för en riksdagsledamot ?
Tvåårig social linje och en påstådd journalistkarriär för en ledamot med statsministerambitioner talar väl sitt tydliga språk !
Å andra sidan - det var inte så långe sedan vi var nöjda med att ha Mona Sahlin som alliansens bästa valarbetare. Ljugholt gör det jobbet ännu bättre. Fast visst har politiken blivit tråkigare då det inte finns något motstånd... ;-)
Ingen skugga över dig men en stilla undran.
I den skärpta bidragsbrottslagen från 2007 räcker det med ”grov oaktsamhet” för att kunna dömas för bidragsfusk, vilket kan ge böter eller fängelse i högst ett år eller i grova fall fyra år.
Enligt uppgift är riksdagsledamöters bidrag UNDANTAGNA från denna lagskärpning(!?) Eftersom det är svårt att bevisa uppsåt, så går en riksdagsman i princip alltså alltid fri, ungefär som brottsmisstänkta poliser. I värsta fall får riksdagsmannen betala tillbaka lite av det felaktiga bidraget, så är saken ur världen.
För en gräsrot låter det här fullständigt hårresande. Hur motiveras detta undantag i lagstiftningen moraliskt?
1) Riksdagsmän är ett speciellt frälse som inte skall behöva riskera påföljder som vanliga Svenssons.
2) Riksdagsmän har speciellt svårt att fylla i blanketter och skilja på mitt och ditt så det krävs en "positiv särbehandling"
Eftersom ett politikersvar inte tillför så mycket (vet inte, hanteras av annan nämnd, helt enligt paragraf XX osv.) så är min fråga till dig om du är beredd att verka för att samma regler så långt som möjligt skall gälla för riksdagsmän som för vanliga dödliga? Fler exempel är den 10-faldiga a-kassenivån, ingen avräkning mot vinster, jobbskatteavdrag på riksdagspensionen osv.
Tror inte dessa skillnader är bra för det allmänna förtroendet. Vad tror du?
/Gräsrot
Skicka en kommentar