En skatt är en skatt och en avgift är en avgift

Göteborgs Posten skriver idag om utredningen om obligatorisk A-kassa. Om GP:s uppgifter stämmer så kommer utredningen föreslå att alla som tjänar över 110 000 tvingas vara med i A-kassan och betala en månadsavgift på 433:-. Ibland framförs i debatten att en obligatorisk a-kasseförsäkring är jämförbart med en obligatorisk trafikförsäkring. Enligt min uppfattning haltar den jämförelsen. När det gäller trafikförsäkringen så är den till för att skydda medtrafikanterna. När det gäller arbetslöshetsförsäkringen så är det försäkringstagaren som får ersättningen. Principen med försäkringar är att man tecknar dem när man minska sina risker. Att teckna försäkring för något som man ekonomiskt kan hantera är vanligen en mycket dålig affär såvida man inte är extremt olycksdrabbad, slarvig eller är en försäkringsbedragare. För många personer är det helt logiskt att inte teckna en arbetslöshetsförsäkring. Till exempel kan man ha få år kvar till pension och sannolikheten att man under den tiden blir arbetslös kan vara i stort sett obefintlig. För egen del är jag innehavare av en så kallad fullmaktstjänst. Det innebär att jag inte kan sägas upp från min anställning i Försvarsmakten på grund av arbetsbrist. Att i det läget teckna en arbetslöshetsförsäkring är inte ekonomiskt rationellt. Jag ska noga studera utredningen när den kommer. Blir det så som GP skriver så är nog det rimliga att man slutar kalla systemet för en försäkring och bakar in avgiften i skatten. Det är intellektuellt ohederligt att säga att man sänker skattetrycket genom att kalla skatter för försäkringspremier.
SvD
__________________________________________
I veckans avsnitt av den politiska talradion berättar vi om vår studieresa till USA. Det blir bland annat kommentarer om den finansiella krisen samt våra besök på Pentagon, Brookings Institute, Heritage Foundation och Marinkåren. Du kan lyssna till programmet genom att följa länken http://media.libsyn.com/media/dinledamot/2008-05-09.mp3
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly
Andra bloggar om: politik

Dags för tillnyktring om spritbilarna

Idag skriver både DN:s och SvD:s ledarsidor om avigsidorna med hårdsatsningen på biodrivmedel. Denna gång är fokuseringen på de höjda livsmedelspriserna som har blivit konsekvensen av att jordbruksprodukter används till drivmedel istället för till mat. Detta är bara ytterligare ett exempel på hur politisk klåfingrighet ibland skapar fler problem än den löser. Jag är mycket skeptisk till den politiskt drivna marknadsföringen av etanolbilar. Den nu redovisade inverkan på livsmedelspriserna är bara en av invändningarna. Än allvarligare är enligt min uppfattning att politiken försöker driva teknikutvecklingen i en riktning som inte är globalt hållbar. Det torde inte vara möjligt att producera den mängd etanol som behövs för att göra detta till ett standardiserat bränsle för världens fordon. Om svensk fordonsindustri drivs att satsa på denna nisch så riskerar det att leda till dess marginalisering och i längden avveckling. Det finns även ett antal ekonomiska invändningar mot hur övergången finansieras. Dagens konventionella drivmedel, bensin och diesel, är högt beskattade och drar därigenom in mycket pengar till statskassan. För att etanol ska kunna vara konkurrenskraftigt så beläggs den inte med samma skatter. En övergång från konventionella bränslen till etanol medför således att staten förlorar intäkter. Detta får antingen mötas med sänkta utgifter eller med höjning av andra skatter. Lite förenklat kan man säga att bilisten får betala samma pris men med bensin och diesel går vinsten till staten och för etanol går den till sockerodlaren i Brasilien. Dessutom subventionerar staten inköpet av en etanoldriven bil med 10 000:-. Detta måtte vara en modern form av Ebberöds bank. Staten betalar för att få lägre skatteintäkter.

Men det duger inte att bara klaga man måste komma med konkreta förslag. Jag anser att det är viktigt att vi politiskt inte försöker styra den svenska industrins teknikutveckling, det riskerar bara leda till svenska särlösningar som inte blir konkurrenskraftiga på världsmarknaden. För att de alternativa bränslena långsiktigt ska vara konkurrenskraftiga torde det krävas att de kan produceras till ett pris i närheten av priset för bensin och diesel. Redan idag finns det metoder för att producera elektrisk energi billigare än genom förbränning av olja. Med ökade forskningsinsatser torde det inom ett par decennier torde sol-, våg- och vindproducerad energi kunna vara konkurrenskraftiga alternativ. Vilken lagringsmetod för energin som fordonsindustrin väljer avgörs bäst av industrin själv. Men onekligen inger framstegen inom batteritekniken hopp om framtiden.
För den som av politiskt korrekta skäl just köpt en ny etanolbil finns dock viss tröst. I dagens SvD (jag har inte funnit artikel på nätet än) skriver Peter Sylwan om värdet av högre matpriser. Jag delar många av hans slutsatser. Dock ger de inte stöd för en subventionering av biodrivmedel.

Ledarbloggen
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly intressant

Andra bloggar om: politik Etanol klimatpolitik

Rätt men osäljbart?

Det är lätt att instämma i kritiken mot värnskatten som ett antal kommunstyrelseordföranden framför på dagens DN Debatt. Det finns bara ett litet problem, för att bra förslag ska bli bra politik måste de gå att sälja. Jag är inte säker på att regeringen för tillfället disponerar så mycket lyssnartid hos väljarna att det är möjligt att förklara och försvara ett slopande av värnskatten. En annan viktig marginalskattereform som jag dessutom tror är lättare att vinna gehör för är en höjning av gränsen för när man börjar betala statlig inkomstskatt.

Jag har i flera tidigare blogginlägg skrivit om politikens dilemma. Med det menar jag att det som helhetsmässigt är bäst inte alltid vinner uppskattning. Ofta brukar jag lyfta fram två exempel. Slopandet av förmögenhetsskatten var ett för Sveriges ekonomi långsiktigt bra beslut däremot har vi säkert förlorat röster på det. Miljöbilspremien däremot är troligen ett rätt tveksamt styrmedel, den leder till extrema marginaleffekter och snedvridning och ryckigheter i marknaden. Ett bättre styrmedel hade varit att höja beskattningen på de utsläpp man säger sig vilja begränsa. Däremot har införandet av miljöbilspremien troligen inneburit att vi vunnit nya väljare.
För att bra men impopulära beslut ska kunna tas, med bibehållen framgång, krävs opinionsbildning. För egen del är jag villig att bidra till folkbildningen runt värnskattens effekter. I dagens avsnitt av dinledamot.se den politiska talradion avser jag att beröra frågan. Vi lägger ut programmet här på bloggen ikväll. Tidigare avsnitt finns tillgängliga på http://dinledamot.libsyn.com SvD

Att äta kakan och ha den kvar

Min gode allians- och utskottskollega Stefan Attefall försöker idag göra en klassisk konst, att äta kakan och samtidigt ha den kvar. I en artikel på Min gode allians- och utskottskollega Stefan Attefall försöker idag göra en klassisk konst, att äta kakan och samtidigt ha den kvar. I en artikel på DN Debatt så föreslår han ett antal förändringar av det nya systemet för fastighetsbeskattning. Vid en hastig analys finner jag endast förslag som minskar statens inkomster, några motsvarande utgiftsminskningar kan jag inte finna. Jag blir inte särskilt imponerad!så föreslår han ett antal förändringar av det nya systemet för fastighetsbeskattning. Vid en hastig analys finner jag endast förslag som minskar statens inkomster, några motsvarande utgiftsminskningar kan jag inte finna. Jag blir inte särskilt imponerad!

Uppgörelsen om slopandet av den statliga fastighetsskatten var en helhetslösning där alla delar inte gillades av alla. Men totalt sett innebar uppgörelsen att ett antal allvarliga brister i det tidigare systemet rättades till. Den ena förändringen gynnade villaägarna, framförallt i storstadsregionerna. Förändringen innebar att den statliga skatten ersattes av en kommunal avgift med ett tak på 6000 kronor. Därmed avskaffades ett system som utgjort ett allvarligt hot mot många familjeekonomier. En annan brist i det tidigare systemet som rättades till var systemet med uppskov. Denna förändring som också var mycket viktig har inte mötts med samma publika jubel. De tidigare mycket generösa uppskovsreglerna för beskattning av realisationsvinster hade löpt amok. Statens skattefordran växte för varje år. Systemet var så generöst att skatteskulden dessutom kunde gå i arv och den var inte belagd med någon som helst avgift eller ränta. I takt med den ökade rörligheten för såväl människor som kapital kunde det konstateras att den som inte ”ville” betala sin uppskjutna skatt troligen kunde finna vägar att undvika detta. Lagstiftningen riskerade att bli godtycklig på samma sätt som hänt med förmögenhetsskatten. Det var enligt min uppfattning helt nödvändigt att vidta åtgärder för att stärka förtroendet och respekten för lagstiftningen. De nu införda reglerna om en årlig avgift (ränta) på skatteskulden innebär att systemet blir stabilt.

Stefan Attefall framför i sin artikel vidare kritik mot Adam Smiths nationalekonomiska teorier. Attefall skriver ”Marknadsekonomi behöver ordning och regler för att kunna uppstå och fungera.” Men i rättvisans namn så borde det ha påpekats att Adam Smith förordade klara regler på marknaden, han såg det som en förutsättning för ett fungerande marknadssystem.

När jag träffar Stefan nästa vecka kommer jag att fråga honom hur han avser att finansiera sina föreslagna förändringar.
SvD DI
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly
Andra bloggar om: politik skatter Adam Smith

Vice statsministern går emot arbetslinjen

Nu trillar också Maud Olofsson i populistfällan och ger luft till förslaget att inkomstpröva barnbidraget. Det här är ett förslag som regelbundet återkommer och som måhända vid en ytlig betraktelse låter klokt. Men om man studerar effekterna lite närmare finner man ett antal svagheter. Centerpartisten Annika Qarlsson argumenterar för att bara de med årsinkomster under 240 000 kronor skulle få barnbidrag. Detta skulle skapa en kraftig skattekil och skadliga marginaleffekter för alla med löner runt 20 000 kronor i månaden där det inte skulle löna sig att arbeta mer eller ta ett högre betalt jobb. Det är just dessa skadliga marginaleffekter som Alliansregeringen har arbetat för att avskaffa. Dessutom har det generella barnbidraget varit synnerligen effektivt. Den administrativa kostnaden för det har varit obetydlig.

Förhoppningsvis var Maud Olofssons uttalande om barnbidraget ett ogenomtänkt svar på en överraskande fråga. Att SvD valt att slå upp uttalandet som förstanyhet tyder på att även de inser ”nyhetsvärdet” i att vice statsministern stöder förslag som går på kontrakurs mot regeringens politik.
SvD DN Aftonbladet SvD
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Andra bloggar om: politik barnbidrag

Ovanligt klokt av Sture Nordh

TCO:s ordförande, den tidigare socialdemokratiske statssekreteraren Sture Nordh, har varit en aktiv kritiker av de flesta av regeringens reformer. I flera fall har han hotat med att anmäla regeringen till diverse internationella domstolar. Hittills har det, av förklarliga skäl, varit tyst om hans rättsliga framgångar. Sture Nordh har varit emot de allra flesta av regeringens förslag för att sänka sina utgifter detta hindrar honom dock inte för att idag föreslå skattesänkningar. På vilket sätt dessa skattesänkningar ska finansieras ger dock Sture Nordh inga svar.

Men trots ovanstående invändningar tycker jag att Sture Nordh och medförfattaren Peter Egardt har rätt när det gäller marginalskatterna. Likväl som det ska löna sig att försörja sig via förvärvsarbete ska det löna sig att öka sin egen produktivitet genom ökad yrkesskicklighet eller högre utbildning. Därför bör brytpunkten för den statliga skatten höjas. Dessutom bör brytpunkten kopplas till index på ett sådant sätt att antalet som passerar den blir färre för varje år. Även värnskatten bör slopas och strävan bör vara att den högsta marginalskatten stannar vid 50 %. Tyvärr är dessa båda reformer svåra att genomföra politiskt trots att de är klart försvarbara ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Men en sänkning av marginalskatterna för inkomsttagare över 27 383 kr i månaden kommer att mötas av högljudda vänsterprotester. Därför är det bra och modigt av Sture Nordh att, förhoppningsvis mer än tillfället, frigöra sig från oppositionsrollen och tänka politiskt friare. Med stöd av TCO och Saco borde regeringen kunna stå rustad mot den samlade vänsterpropagandan och orka driva igenom i första hand en höjning av brytpunkten och på sikt ett slopande av värnskatten.
SvD
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly intressant

Andra bloggar om: politik skatter

Politik är det möjligas konst

I en Brännpunktsartikel i dagens SvD pläderar Carl Eric Stålberg, styrelseordförande för Swedbank och ledamot av regeringens finansmarknadsråd, rationellt och logiskt emot Sveriges höga marginalskatter. Det är lätt att hålla med om allt väsentligt i resonemanget. Den höga marginalskatten gör att Sverige förlorar konkurrenskraft när det gäller kunskapsintensiva sektorer. Problemet är tydligt formulerat men det var heller inte så svårt, det svåra är att finna lösningen, åtminstone om man vill finna en lösning som är politiskt möjlig. Med politiskt möjlig menar jag en lösning som gör att man dels kan få majoritet för den i riksdagen dels kan få väljarnas stöd för att genomföra den. Det är karaktären hos många av dessa randvillkor som i gör politik mer till en konst än en vetenskap.

Låt mig ta några exempel. Slopandet av förmögenhetsskatten var enligt min uppfattning ett långsiktigt bra beslut för Sveriges ekonomi. Beslutet var dock ett politiskt kostsamt beslut. Opinionsmässigt har det varit mycket enkla poäng för socialdemokraterna att hävda att regeringen satsar på miljonärerna istället för pensionärerna. Införandet av en miljöbilspremie är å andra sidan en åtgärd som har varit mycket populär. Denna ”reform” är dock en ineffektiv styrform om det är frågan om att lösa klimatproblemet. Om det är koldioxiden vi vill bekämpa hade det varit mycket effektivare att höja koldioxidskatten och satsa på forskning på teknik som går att använda internationellt. Miljöbilspremien medför endast att investeringsbeslut tas utgående från statliga subventioner. Resultatet av tidigare program för konvertering av värmesystem i villor förskräcker. Det är inte heller säkert att klimatet gynnas av åtgärderna, jag har i ett tidigare inlägg redovisat mina egna överväganden.

Var kan man då finna lösningen? En åtgärd som alltid måste finnas med är en ökad produktivitet i offentlig sektor. Ökad konkurrensutsättning och avveckling av offentliga monopol måste fortsätta. Här finns ytterligare exempel på bra men impopulära åtgärder. Försäljningen av ett antal statliga bolag som delvis hämmat marknadsutvecklingen har inte direkt varit någon röstvinnare! För att ytterligare skapa utrymme för en marginalskattesänkning så skulle jag kunna tänka mig att återinföra en enhetlig momssats. Barnfamiljer skulle kunna kompenseras fullt ut genom ett höjt barnbidrag. Skulle ett sådant ekonomiskt sunt förslag vara en opinionsmässig vinnarfråga? Jag är rädd för att de med längre politisk erfarenhet skulle svara nekande.

Problemet med de höga marginalskatterna är väl känt. Du som vill vara med och lösa problemet är välkommen att bidra. Jag ser fram emot politiskt genomförbara förslag.

__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly intressant

Andra bloggar om: politik finanspolitik skattepolitik marginalskatter

Rötmånadshistoria i juletid

Igår utlöste SvT:s rapport en ”skattejulbomb”. Eller rättare sagt man förmedlade med hjälp av en tjänsteman på skatteverket ett rättsutslag från regeringsrätten. Med den braskande rubriken att statskassan årligen skulle förlora 60 miljarder spreds skräck och förhoppning bland räddhågsna respektive publicitetssugna politiker. Likt ett knattefotbollslag sprang alla spelarna efter bollen utan att först skaffa sig överblick över planen. Gruppen anfördes av den socialdemokratiske vice ordföranden i skatteutskottet Lars Johansson som närmast krävde alarmberedskap på riksdag och regering. När man läst dessa larmrapporter är det roligt (både i ordets svenska och danska betydelse) att läsa Per Vestbergs blogg. Jag rekommenderar den till läsning. Vidare är det tryggt att veta att vi på finansdepartementet har en synnerligen skattekunnig statssekreterare i form av Ingemar Hansson. Han har under många år arbetat som opolitiskt tjänsteman vid finansdepartementet under såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar. När den trygge skåningen säger att vi ska sitta ned i båten finns ingen anledning till panik. Om lagen behöver ses över så ska det göras i god ordning. Vi ska inte ha högre bolagsskatt än vi behöver men den ska vara utformad på ett sådant sätt att den upplevs som begriplig och rättvis. Dessutom ska den vara internationellt konkurrenskraftig så att företagen väljer att ha sina huvudkontor i Sverige.

SvD SvD DN DN

__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly intressant

Andra bloggar om: politik bolagsskatt

Bloggens läsare ger tummen upp för slopandet av förmögenhetsskatten

Även den senaste enkätundersökningen ådrog sig ett stort intresse. Hela 50 röster avgavs vilket motsvarar cirka 10 % av antalet besökare. En besökare som återvänder till bloggen efter cirka en timme räknas som en ny besökare dock kan man bara rösta en gång. Detta innebär att röstningsandelen bland bloggens läsare är ännu högre än 10 %. Hur blev då resultatet av den senaste enkäten. En majoritet, 70 %, ansåg att det var rätt att avskaffa förmögenhetsskatten. Detta ger ytterligare en indikation på att bloggen har en majoritet av ”borgerliga” läsare men att det också finns ett antal oppositionella besökare.

Nästa enkätfråga blir av ett annat slag. Vem vill du att vi har som gäst i podradion dinledamot.se? Om inget av svarsalternativen faller dig på läppen så går det bra att lämna ditt förslag såsom kommentar till det här inlägget.
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly
Andra bloggar om: politik

Anders Borg har både kunskap och insikt

Förra veckan var finans- och skatteutskottets moderata ledamöter på besök hos Anders Borg. Vi fick då under informella former möjlighet att diskutera diverse frågor runt finans- och skattepolitiken. I dag får samme Anders Borg ”hjälp” i sitt arbete av såväl PJ Anders Linder och Niklas Ekdal. Råden, eller snarare kritiken, handlar om de stora överskotten i statens finanser. Jag anser mig själv tillhöra skaran budgethökar och jag är mycket nöjd med hur Anders Borg och finansdepartementet lyckats inmuta budgetdisciplin i den övriga regeringen. Erfarenhetsmässigt så är koalitions- och minoritetsregeringar notoriska överspenderare. Samtidigt har jag stor sympati för argumenten att vi borde investera för framtiden. Här är det dock viktigt att skilja på vad som är förtäckt konsumtion och vad som verkligen är framtidsinriktade investeringar. Många av landets region- och kommunalråd talar om de stora samhällsekonomiska vinsterna som skulle uppstå vid väg- och rälsinvesteringar i just deras region. Men sanning är att endast ett litet fåtal av dessa storslagna planer verkligen medför den ekonomiska tillväxt som förespeglas. Enklast prövas tron på kalkylerna genom att regioner och kommuner erbjuds att medfinansiera investeringarna. Lackmustestet ger då vid handen om det är en investering för tillväxt eller konsumtion. På ett liknande sätt förhåller det sig med investeringar i utbildning och forskning. Rätt genomförd är dessa investeringar mycket bra satsningar. Men i många fall så är det helt andra faktorer än ökat välstånd och välfärd som fått styra. Massintagningen till universitet och högskolor som drevs igenom av den socialdemokratiska regeringen har snarast hämmat den högre utbildningen. Likaså har politiseringen av forskningen knappast bidragit till att ge oss de tekniska genombrott som hjälper till att lösa mänsklighetens utmaningar. Alliansregeringen har gjort ett antal bra insatser för den högre utbildningen. Vi får dock hoppas på att Lars Leijonborg inte går vilse bland alla krav på politisk korrekthet framför kompetens och releveans.

PJ Anders Linder anför att det vore bra om det privata sparandet kunde öka. Jag håller med. Tyvärr är det inte så enkelt att man bara kan föra över sparandet. Genom många decenniers styrningar har staten uppfostrat sina medborgare att inte spara. Denna indoktrineringskampanj har varit framgångsrik och en utskiftning av statligt sparande skulle troligen i stor utsträckning slängas direkt på konsumtionsbrasan med ökad överhettning som följd. Jag medger att detta är ett ”von oben” resonemang, staten vet bättre än individen. PJ Anders Linder föreslår ändringar i beskattningen för att stimulera fler att spara till en egen buffert. Hans förslag om att ge full skattefrihet för inkomster som stoppas in för sparande innehåller nog ett antal tekniska fallgropar. Men varför inte införa ett grundavdrag även på ränteinkomster. På så sätt skulle det bli mer lönsamt att spara till sin egen buffert.

Förra veckans samtal med Anders Borg har ytterligare förstärkt min uppfattning om att vi har rätt person som finansminister. Jag kan intyga att finansministern har god insikt i de frågor som PJ Anders Linder och Niklas Ekdal lyfter fram. Men statens kassakista måste också skyddas från konsumtionsintresserade politiker. Därför krävs vad som ibland uppfattas som en kamrerfilosofi.

________________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com

Andra bloggar om: politik finanspolitik Anders Borg

Globala problem kräver globala lösningar

SvD har idag flera artiklar om FN:s klimatpanel. FN står inför en stor utmaning som organisation. Här finns en uppgift som endast kan lösas globalt, har det någonsin funnit en för FN bättre anpassad uppgift?

Jag är i grunden för att beskattningsrätten ska vara nationell. Det är en viktig princip att det finns en tydlig koppling mellan beslutanderätten, konsekvenserna och ansvarsutkrävandet (vanligen genom allmänna val). När det gäller klimatproblemens lösning är jag dock ambivalent. Konsekvenserna av våra utsläpp av växthusgaser är globala. Det kommer därför att krävas globala lösningar. Jag har i många tidigare inlägg här på bloggen framfört att jag tror på mänsklighetens förmåga att finna nya lösningar och att ransonering inte brukar vara den metod vi väljer. Men för att skapa ytterligare incitament för nya lösningar krävs ett globalt solidariskt system som gör att det inte lönar sig att fortsätta att släppa ut växthusgaser. Ett globalt handelssystem med utsläppsrätter alternativt en växthusgasskatt skulle vara ekonomiska styrmedel som drev på utvecklingen. Men om systemet inte blir globalt så riskerar det att endast snedvrida konkurrensen och i förlängningen leda till handelshinder och protektionism.

__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com

Andra bloggar om: politik

Mänsklighetens nya utmaningar

Trots att utvecklingen går framåt så är vissa av mänsklighetens frågor i stort sett desamma. För tillfället står klimatfrågan i fokus. Det verkar som om beslutsfattare och forskare är indelade i två olika grupper som driver två helt olika linjer. Den ena skolan säger att vi måste minska vår konsumtion av energi och ändra vårt sätt att leva. Genom att ransonera koldioxidutsläppen så kan vi minska uppvärmningstakten. Troligen leder inte detta till att vi långsiktigt kan bevara dagens livsbetingelser på jorden men ”undergången” kan fördröjas. Den andra skolan som jag tillhör tror på mänsklighetens fantastiska förmåga att finna nya lösningar. Har vi kunnat skicka en människa till månen så borde vi också kunna finna nya sätt att producera energi. När befolkningen ökade och tillgången på vilt minskade så löste mänskligheten inte problemet genom att långsamt tyna bort. Istället utvecklade man förmågan att odla mat, man började med jordbruk. När bilarna på 70-talet förstörde miljön och riskerade att allvarligt skada oss människor löste man inte problemet genom att förbjuda bilar utan man tog fram blyfri bensin och katalysatorrenade motorer. Lösningen på klimatproblemet kommer inte att kunna lösas genom att vi förbrukar de fossila bränslena i lite långsammare takt, lösningen ligger snarare i att vi hittar nya bättre energikällor. Därför är det också viktigt att vi bedriver en politik som stödjer detta. En politik som genom ekonomiska styrmedel stödjer utvecklingen av ny klimatvänlig teknik är att föredra framför subventioner av ransonering. En av regeringens populäraste miljöreformer är miljöbilspremien. Trots att den är populär så är den ett mycket dåligt styrmedel, istället för att befrämja utvecklingen av nya bränslen så stödjer den delvis ransoneringstanken. Ett bättre styrmedel vore att beskatta det som vi vill ha bort, koldioxiden.

På DN:s ledarsida förordar Niklas Ekdal ökade resurser till forskning. Jag kan hålla med honom om det, men jag tror inte att detta nödvändigtvis behöver innebära att staten ska satsa mer pengar. Om vi nyttjar de ekonomiska styrmedlen rätt så kommer det finnas en ekonomisk logik för det privata näringslivet att ta fram ny teknik.

Andra bloggar om: politik