måndag 31 december 2007

Politik är det möjligas konst

I en Brännpunktsartikel i dagens SvD pläderar Carl Eric Stålberg, styrelseordförande för Swedbank och ledamot av regeringens finansmarknadsråd, rationellt och logiskt emot Sveriges höga marginalskatter. Det är lätt att hålla med om allt väsentligt i resonemanget. Den höga marginalskatten gör att Sverige förlorar konkurrenskraft när det gäller kunskapsintensiva sektorer. Problemet är tydligt formulerat men det var heller inte så svårt, det svåra är att finna lösningen, åtminstone om man vill finna en lösning som är politiskt möjlig. Med politiskt möjlig menar jag en lösning som gör att man dels kan få majoritet för den i riksdagen dels kan få väljarnas stöd för att genomföra den. Det är karaktären hos många av dessa randvillkor som i gör politik mer till en konst än en vetenskap.

Låt mig ta några exempel. Slopandet av förmögenhetsskatten var enligt min uppfattning ett långsiktigt bra beslut för Sveriges ekonomi. Beslutet var dock ett politiskt kostsamt beslut. Opinionsmässigt har det varit mycket enkla poäng för socialdemokraterna att hävda att regeringen satsar på miljonärerna istället för pensionärerna. Införandet av en miljöbilspremie är å andra sidan en åtgärd som har varit mycket populär. Denna ”reform” är dock en ineffektiv styrform om det är frågan om att lösa klimatproblemet. Om det är koldioxiden vi vill bekämpa hade det varit mycket effektivare att höja koldioxidskatten och satsa på forskning på teknik som går att använda internationellt. Miljöbilspremien medför endast att investeringsbeslut tas utgående från statliga subventioner. Resultatet av tidigare program för konvertering av värmesystem i villor förskräcker. Det är inte heller säkert att klimatet gynnas av åtgärderna, jag har i ett tidigare inlägg redovisat mina egna överväganden.

Var kan man då finna lösningen? En åtgärd som alltid måste finnas med är en ökad produktivitet i offentlig sektor. Ökad konkurrensutsättning och avveckling av offentliga monopol måste fortsätta. Här finns ytterligare exempel på bra men impopulära åtgärder. Försäljningen av ett antal statliga bolag som delvis hämmat marknadsutvecklingen har inte direkt varit någon röstvinnare! För att ytterligare skapa utrymme för en marginalskattesänkning så skulle jag kunna tänka mig att återinföra en enhetlig momssats. Barnfamiljer skulle kunna kompenseras fullt ut genom ett höjt barnbidrag. Skulle ett sådant ekonomiskt sunt förslag vara en opinionsmässig vinnarfråga? Jag är rädd för att de med längre politisk erfarenhet skulle svara nekande.

Problemet med de höga marginalskatterna är väl känt. Du som vill vara med och lösa problemet är välkommen att bidra. Jag ser fram emot politiskt genomförbara förslag.

__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly intressant

Andra bloggar om:

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det svåra är att hitta finansieringar av skattesänkningar - själva sänkningarna gör man rimligen genom att höja jobbskatteavdraget och genom att lyfta gränsen för statlig inkomstskatt uppåt.

Finansieringen finns ju i socialförsäkringarna, men det går inte att sänka nivåerna utan man måste få ner sjuktalen. Ytterligare två karensdagar kan vara en lösning, men det blir inte populärt. Kanske kan man kombinera det med att höja taken i dessa försäkringar och möjligen också nivåerna (det är rätt billigt, men har tyvärr fel incitamentsprofil). Två andra bra men politiskt omöjliga vägar är fastighetsskatt och rejält högre miljöskatter.

Man skulle också kunna se över om inte mer statlig verksamhet kunde finansieras genom avgfter istället för skatter - det kanske kan ge någon miljard.

Slutligen kanske man kan plocka 10-15 miljarder från biståndet.

Om man inte gillar det där småpetet så är det en stor skattereform som gäller - men den bör i sådana fall vara blocköverskridande och det finns det inga förutsättningr för inom överskådlig framtid. Därför tror jag att "lappa och laga" på det nuvarande systemet är den bästa vägen. Många små steg mot en bättre tillvaro, helt enkelt.

Gott nytt år!

Anonym sa...

Det svenska skattesystemet har för länge sedan havererat fullständigt, enligt mitt förmenande med start när G. Sträng införde den ’tillfälliga’ omsättningsskatten om 3,14%. Allt sedan dess har det lappats, klistrats, fixats, backats, återställts, och, och, och....
Samtidigt har sossemarinering befäst sitt numera otroligt fasta grepp om såväl tanke som agerande i stort som smått i detta land, bl.a. manifesterat i A. Borgs uttalanden: ”... det ska finansieras inom systemet..” [fastskatten] och ”... det måste vara fördelningspolitiskt korrekt...”. Ergo systemet ska alltså bestå [heligt???] respektive sedan när är det en borgerlig/moderat uppfattning [oavsett hur ’nya’ moderaterna än är] att ’fördela’? Ekonomisk fördelningspolitik tillhör ju för Bövelen fundamentet för marxism/socialism och av detta letala gift har i sanning det svenska samhället fått mer än nog av!
[Boktips i detta tema: Dick Kling ”Radhusproletärer och Ombudskapitalister”, ISBN: 978-91-7566-608-8]

Varför debatteras [tänks det] inte i termerna kostnads-/utgiftskontroll, platt skatt [se t.ex. Laffer], organisationseffektivisering [i Va. Götaland har regionen 13x separata beslutsnivåer mellan HQ i Vänersborg och Läkarnivå på SU i Gbg...!!]
Sverige är sannolikast världens mest [över-] byråkratiserade land. Titta ’bara’ på antalet riksdagsledamöter per capita, länsstyrelser, landsting [fullständigt obsoleta] hela den kommunala apparaten + i vissa kommuner därtill ’stadsdelsnämnder’, antalet myndigheter o förvaltningar [som inte ens statskontoret har koll på] osv. Allt i en sådan mängd att Parkinson måste vara mer än helnöjd där han nu befinner sig.
Underliggande den ’synliga’ byråkratin finns en dold sådan. Denna doldas ’uppgift’ är att tillförsäkra den ’synligas’ fortsatta existens med konsekvensen, att en deFacto existerande samhällelig dödsspiral, med lite möda, kan identifieras. Och för att bryta denna krävs det bra mycket mer av 100% annat ’tänke’ än vad som hittills framkommit sedan valet 2006, med början i att inrätta en Författningsdomstol respektive återinföra det s.k. tjänstemannaansvaret – utan dessa två elementa finns endast en sak att göra: fly landet!

Jag har vid flera tillfällen ställt frågan till ledande personer inom Alliansen hur de tror sig kunna få till de så akut nödvändiga förändringarna för det svenska samhället genom att [bl.a./främst] behålla personer som medverkat i ’dödsspiralens’ fullkomnande i sina ledande befattningar. Svaren? Alla variationer på nervöst undvikande över goddag yxskaft till [typ] fågelholk.
Således och så sett är ’Politik det möjligas konst’.... [Suck!]

En God Fortsättning på 2008!
Mvh/TJ