Den kapitalistiska välfärdsstaten

Lagom till jul fylldes mitt postfack i riksdagen med ett antal böcker. Den första av dem att bli läst blev ”Den kapitalistiska välfärdsstaten” av Andreas Bergh fil dr i nationalekonomi och verksam vid forskningsinstitutet Ratio. Denna bok är en synnerligen komprimerad snabbkurs i svensk ekonomisk politik från 1870 till idag. I boken delar Bergh ut ris och ros till tidigare regeringar. Han avslutar boken med att förslå sex åtgärder som skulle göra att den kapitalistiska välfärdsstaten skulle kunna bestå. Jag tar mig friheten att lista hans förslag här samt ange hur jag tycker de ska behandlas.

1. Förändra regelverket på arbetsmarknaden i syfte att åstadkomma högre rörlighet och lägre trösklar.

Jag instämmer! Vi får hoppas att arbetsmarknadens parter har samma målsättning nu när man sätter sig ned för att arbeta fram ett nytt huvudavtal. Om parterna inte lyckas finns ett antal vägar att gå. Redan nu har regering och riksdag sänkt trösklarna för långtidsarbetslösa, ungdomar och invandrare. Detta har åstadkommits genom sänkta arbetsgivaravgifter och riktade stöd. Förhoppningsvis når arbetsmarknadens parter fram till ett avtal som minskar dagens inlåsningseffekter, där man trygghetssystemet är så konstruerat att man tvingas kvar på ”fel” jobb.

2. Förändra ersättningssystemen så att de ekonomiska drivkrafterna för arbete ökar.

På denna punkt har Alliansregeringen redan genomfört ett antal reformer. Jag ser gärna att man tar ytterligare steg och bland annat förändrar socialbidragen så att det även där skapas starkare incitament att gå från arbetslöshet till arbete.

3. Ändra det svenska företagsklimatet i syfte att minska dagens snedvridning i förmån för storföretagen.

En viktig åtgärd här är regelförenkling men också regelverket på arbetsmarknaden.

4. Förändra skattesystemet, sänk skatten på rörlig arbetskraft och förmögenheter och höj den på fastigheter och livsmedel.

Instämmer delvis. Förmögenhetsskatten har riksdagen redan hunnit slopa! Skatten på arbete har sänkts men bör sänkas ytterligare. När det gäller skatten på bostadsfastigheter så har det systemet ändrats i grunden. Skattetrycket har sänkts något men framförallt har skatten förändrats från statlig till kommunal samt från löpande till reavinst. Beskattning av bostadsfastigheter är alla skatteekonomers dröm, men det folkliga missnöjet med denna form av beskattning har en återhållande effekt. Jag tycker att det är mycket bra att skatten blir kommunal. Det finns en starkare koppling mellan den kommunala verksamheten och bostadsbyggandet än mellan verksamheten och medborgarnas löner. När det gäller beskattning av livsmedel så anser jag, till skillnad från regeringen, att momsen mycket väl kan höjas till normal momsnivå 25 %. Barnfamiljer och pensionärer skulle kunna kompenseras med höjt barnbidrag respektive höjd garantipension. Är det verkligen rimligt att jag ska få ”rabattmoms” när jag köper chips?

5. Öka försäkringsmässigheten i socialförsäkringarna och inför starkare arbetsincitament.

Instämmer! Det vore bra om vi istället för låga självrisker i socialförsäkringarna stimulerade till privat sparande. Denna sparade buffert skulle då kunna nyttjas i tider av omställning.

6. Reformera utbildningssystemet, öka anställningsbarheten och se till att utbilda mot arbetsgivarnas behov.

Instämmer! Här är Alliansregeringen på rätt väg. Förslagen om bland annat lärlingsutbildning är mycket bra. Den av socialdemokraterna förda utbildningspolitiken har varit skadlig. Framförallt har den högre utbildningen skadats. Högskolorna får inte bli en förvaringsplats för arbetslösa ungdomar. Höj kvaliteten på den högre utbildningen och forskningen.

Slutligen vill jag rekommendera Andreas Berghs bok till läsning. Om du inte blivit övertygad av mina ord så lyssna på Dick Erixons podradiointervju med författaren eller läs bokrecensionerna på Ratios hemsida.
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly intressant

Andra bloggar om: politik välfärdsstatensocialförsäkringar