Anders Borg har både kunskap och insikt

Förra veckan var finans- och skatteutskottets moderata ledamöter på besök hos Anders Borg. Vi fick då under informella former möjlighet att diskutera diverse frågor runt finans- och skattepolitiken. I dag får samme Anders Borg ”hjälp” i sitt arbete av såväl PJ Anders Linder och Niklas Ekdal. Råden, eller snarare kritiken, handlar om de stora överskotten i statens finanser. Jag anser mig själv tillhöra skaran budgethökar och jag är mycket nöjd med hur Anders Borg och finansdepartementet lyckats inmuta budgetdisciplin i den övriga regeringen. Erfarenhetsmässigt så är koalitions- och minoritetsregeringar notoriska överspenderare. Samtidigt har jag stor sympati för argumenten att vi borde investera för framtiden. Här är det dock viktigt att skilja på vad som är förtäckt konsumtion och vad som verkligen är framtidsinriktade investeringar. Många av landets region- och kommunalråd talar om de stora samhällsekonomiska vinsterna som skulle uppstå vid väg- och rälsinvesteringar i just deras region. Men sanning är att endast ett litet fåtal av dessa storslagna planer verkligen medför den ekonomiska tillväxt som förespeglas. Enklast prövas tron på kalkylerna genom att regioner och kommuner erbjuds att medfinansiera investeringarna. Lackmustestet ger då vid handen om det är en investering för tillväxt eller konsumtion. På ett liknande sätt förhåller det sig med investeringar i utbildning och forskning. Rätt genomförd är dessa investeringar mycket bra satsningar. Men i många fall så är det helt andra faktorer än ökat välstånd och välfärd som fått styra. Massintagningen till universitet och högskolor som drevs igenom av den socialdemokratiska regeringen har snarast hämmat den högre utbildningen. Likaså har politiseringen av forskningen knappast bidragit till att ge oss de tekniska genombrott som hjälper till att lösa mänsklighetens utmaningar. Alliansregeringen har gjort ett antal bra insatser för den högre utbildningen. Vi får dock hoppas på att Lars Leijonborg inte går vilse bland alla krav på politisk korrekthet framför kompetens och releveans.

PJ Anders Linder anför att det vore bra om det privata sparandet kunde öka. Jag håller med. Tyvärr är det inte så enkelt att man bara kan föra över sparandet. Genom många decenniers styrningar har staten uppfostrat sina medborgare att inte spara. Denna indoktrineringskampanj har varit framgångsrik och en utskiftning av statligt sparande skulle troligen i stor utsträckning slängas direkt på konsumtionsbrasan med ökad överhettning som följd. Jag medger att detta är ett ”von oben” resonemang, staten vet bättre än individen. PJ Anders Linder föreslår ändringar i beskattningen för att stimulera fler att spara till en egen buffert. Hans förslag om att ge full skattefrihet för inkomster som stoppas in för sparande innehåller nog ett antal tekniska fallgropar. Men varför inte införa ett grundavdrag även på ränteinkomster. På så sätt skulle det bli mer lönsamt att spara till sin egen buffert.

Förra veckans samtal med Anders Borg har ytterligare förstärkt min uppfattning om att vi har rätt person som finansminister. Jag kan intyga att finansministern har god insikt i de frågor som PJ Anders Linder och Niklas Ekdal lyfter fram. Men statens kassakista måste också skyddas från konsumtionsintresserade politiker. Därför krävs vad som ibland uppfattas som en kamrerfilosofi.

________________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com

Andra bloggar om: politik finanspolitik Anders Borg