Vid nästan alla neddragningarna inom flottan under de senaste 20 åren har tidigare marinchefer protesterat högljutt. Argumenten har varit väldigt liknande de som nu har framförts i ett brev till regeringspartiernas ledare som refereras i SvD. Jag upplever att kritiken på grund av sin förutsägbarhet haft väldigt liten effekt. Istället för att slåss emot den ”senaste” neddragningen så borde dessa kunniga herrar lyfta debatten ett par nivåer. Sverige har idag en försvarspolitik som inte hänger ihop med vår nuvarande säkerhetspolitik. En småstat som Sverige har mycket begränsade förutsättningar att självständigt hålla en allsidig försvarsförmåga. Jag bedömer att det skulle krävas ett uthålligt försvarsanslag på tre-fyra gånger dagens nivå för att kunna upprätthålla nödvändig bredd och djup.
Försvarsberedningens rapport som presenterades i tisdags är mycket otydlig när det gäller alliansfrågan. Å ena sidan ställer man i det närmast ut säkerhetsgarantier till andra stater å andra sidan orkar man inte ta ställning till en svensk anslutning till Nato.
________________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Andra bloggar om: politik försvarspolitik Nato
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
7 kommentarer:
Intressant skrivet Göran, jag blir nyfiken när jag läser dessa rader. Tänker nu ta tillfället i akt att reda ut lite begrepp. Tidvis känns det som att jag rör mig i en djungel.
Du skriver att Sverige för nuvarande inte har en försvarspolitik som går upp mot dess säkerhetspolitik. Men för att förstå den måste läsaren känna till skillnaden mellan försvarspolitik och säkerhetspolitik. Vad är skillnaden? På min blogg tog jag upp lite citat ur skriften "Försvara Sverige Bättre", där Överste Wickbom menar att försvarspolitiken avskaffats och i princip helt ersatts av säkerhetspolitik. Han är även av samma mening som Tunberger, att vi befinner oss i ett "Strategiskt vakuum".
Men skulle du kunna förklara skillnaderna för mig enligt sin mening. För jag blir hela tiden förvirrad.
Säkerhetspolitik är det övergripande begreppet. Du finner mer information på utrikesdepartementets hemsida http://www.regeringen.se/sb/d/1991/a/12436
Försvarspolitiken är underordnad och borde hänga samman med säkerhetspolitiken. Såsom försvarspolitiken är utformad idag så finns enligt min mening inte förutsättningarna att ha en relevant och allsidig operativ förmåga. Man kan säga att försvarspolitiken är utformad som om vi ingick i en militärallians. Genom att säkerhetspolitiken är tvetydig så ger den dessutom fel styrningar till försvarspolitiken. Istället för att renodla försvaret har man under de senaste 15 åren försökt bibehålla en operativ bredd för att försöka upprätthålla "ensamoptionen". Kostnaderna för detta har blivit en mycket låg produktivitet.
Låt mig vara mycket tydlig. Jag förespråkar inte att Sverige ska ändra sin försvarspolitik så att den lever upp till "ensamoptionen". Istället anser jag att Sverige likt en mycket stor majoritet av Europas demokratier ska vara medlemmar av Nato. Därefter ska försvaret utformas utgående från det faktumet.
Håller med dig om att säkerhetspolitiken ger dubbla budskap och sätter käppar i hjulet för försvarspolitiken. Nato eller inte Nato. Vad vill vi?
>>>>Man kan säga att försvarspolitiken är utformad som om vi ingick i en militärallians.
Åsyftar du PfP? Det är ingen militärallians, utan vad jag hört det kallas "en klubb för Natos hangarounds". Berätta mer om vad du menar med detta.
>>>>Istället anser jag att Sverige likt en mycket stor majoritet av Europas demokratier ska vara medlemmar av Nato. Därefter ska försvaret utformas utgående från det faktumet.
Vi måste alliera oss, det är bara att inse. Hade inte stormakterna allierat sig under världskrigen hade de heller aldrig segrat. Vi kan även titta på Napoleonkrigen. Allianser är vitalt.
Men det svenska folket är negativt till Nato. Vad anser du om en nordisk försvarsallians istället. Som ett alternativ och för att göra slut på det här käbblet. Nato kommer alltid att finnas där, visst. Men kan vi lita på Nato och dess många viljor?
Varför inte se mer till våra närmaste grannar och svetsa oss samman istället?
"Militära reflektioner" undrade om jag med militärallians även avsåg PfP. Nej det gör jag inte. Jag skrev "Man kan säga att försvarspolitiken är utformad som om vi ingick i en militärallians" för att visa på den bristande kopplingen mellan försvars- och säkerhetspolitik. Vi är inte med i någon försvarsallians.
Men kan vi då inte skapa en egen försvarsallians så är det problemet löst? Varför hela tiden prata om Nato som ställer krav på en viss storlek hos försvarsbudgeten? Kan vi inte gå vår egen väg?
Jag anser att det vore en mycket farlig väg att gå att knoppa av norden från Nato. Den militära kapaciteten finns idag huvudsakligen i USA. Ett nordiskt försvarsförbund skulle sakna de militära maktmedel som behövs för att dämpa rysk expansion genom avskräckning. Vad som däremot vore av intresse är ett nordiskt försvarssamarbete inom Natos ram. Detta torde bli möjligt när Sverige och Finland blivit Nato-medlemmar.
Torde bli möjligt först när vi blivit Nato-medlemmar. Och när blir vi det? Finland verkar helst vilja reda sig på egen hand och svenska folket är skeptiskt. Skall medlemskap ske med eller utan folkets samtycke? Hur länge till skall vi vänta? Det finns redan en nordisk samarbetsorganisation för försvarsmateriel. Vi kan gå några steg längre. Om vi ändå skall ha ett samarbete inom Natos ram, kan vi gott börja nu utan dom.
Skicka en kommentar