Hur mycket har riksdagens, regeringens och Försvarsmaktens senfärdighet skadat insatsförmågan?

Om två och ett halvt år kommer riksdagen att kunna fatta ett beslut om soldatförsörjningen. Beslutet borde ha tagits redan i början av 90-talet. DN skriver idag på ledarsidan att beslutet kanske till och med att det borde ha fattats redan på 70-talet. När jag var kadett på Karlberg 81-82 hade vi övning i försvarsdebatt. Vid ett tillfälle var ämnet just värnplikten. Min uppgift var att argumentera för yrkesförsvar. Jag minns än idag mycket väl lärarens slutord: ”Du har argumenterat så starkt för ett yrkesförsvar att du nog till och med har övertygat dig själv!”

Det största misslyckandet med Försvarsmaktens underlag inför 2004 var enligt min uppfattning att man inte drev frågan om att lämna värnplikten. Att bestämma om en grundorganisation innan man tagit ställning i denna fråga är minst sagt olyckligt. Det fanns starka uppfattningar inom Försvarsmakten för att försöka bevara värnplikten och fokuseringen på utbildning istället för insats. Ett byråkratargument var att man inte kunde ta fram ett ekonomiskt underlag på ett system för vilket man saknade erfarenhetssiffror.

Nu blir det i alla fall en utredning och av direktiven och debatten att döma så blir det radikala förändringar. Jag hoppas att resultatet inte i blir en politisk kompromiss som är ännu sämre än dagens system. Vad som behövs är ett system som kan personalförsörja insatsförband med vilka staten har handlingsfrihet såväl nationellt som internationellt såväl idag som vid höjt beredskapsläge.

Jag tar mig också friheten att återigen länka till en fem år gammal artikel i tidningen Framsyn. Jag tycker att den är lika sann idag som för fem år sedan.

Regeringens pressmeddelande
________________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com



Andra bloggar om: politik försvarspolitik Värnplikt