Statens budget innehåller ett antal automatiska stabilisatorer. Dessa medför att staten snarare dämpar konjunkturförlopp än förstärker dem. När konjunkturen blir sämre så minskar staten sitt skatteuttag i absoluta tal och ökar samtidigt sina utbetalningar bland annat via arbetslöshetsförsäkringen. Kommuner och landsting däremot saknar till stora delar motsvarande stabilisatorer, visserligen minskar skatteuttaget vid lågkonjunktur men inte lika starkt som statens. Läget förvärras dessutom av att många av landets kommun- och landstingspolitiker inte har det politiska ledarskapet att orka hålla i pengarna vid högkonjunktur och istället genomför besparingarna i lågkonjunktur. Men även staten har en del i skulden, det ekonomiska ramverket som omger kommunernas ekonomi borde utvecklas så att det ger bättre stöd till de kommunpolitiker som har ambitionen att inte låta kvaliteten i skolan och omsorgen fluktuera med konjunkturen. Jag utvecklade dessa tankar i ett blogginlägg igår.
SvD
__________________________________________
Lyssna på ”Den politiska talradion” med Göran Pettersson och Jacob Birkeland på http://dinledamot.wordpress.com
Andra bloggar om: politik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Jag bor i Västerbotten. Här har det sparats och sparats varenda år i tio års tid oavsett hög- eller lågkonjunktur.
Varför inte bara säga som det är?
Kommuner och landsting har fått ta över ansvaret för t.ex. sjuka som mist sjukpenningen, arbetslösa som utförsäkrats etc.
Ta ansvar för era beslut.
Skicka en kommentar