Många anser att Göran Persson var ett sänke för socialdemokraterna i valet 2006. Det må ha varit så. Jag tror dock att Göran Persson genom sin relativt goda hushållning med statens budget ändå bidrog till att socialdemokraterna i Sverige under hans tio år som partiledare, till skillnad från systerpartierna i Europa, kunde behålla sin dominans av inrikespolitiken. En av de större bedrifterna var införandet och bevarandet av budgetreglerna. Det går att framföra mycket kritik mot detta regelverk. I vissa stycken sätter det en tvångströja på regeringen som i vissa lägen kan uppfattas som varande kontraproduktiv. Man ska dock komma ihåg varför vi har dessa regler. Det politiska systemet har mycket lättare för att ta beslut som innebär nya utgifter än sådana som reducerar förmåner. Därför innehåller budgetreglerna en spärr mot ökade utgifter. I en ideal värld skulle detta inte behövas. Men man kan lite förenklat säga att då vi har att göra med folk såväl anlag för som en historia av alkoholism är det bäst att hålla spriten inlåst.
När vänsterflygeln inom socialdemokraterna nu utmanar Mona Sahlin om budgetreglerna utmanar man samtidigt arvet efter Göran Persson. Det kommer att bli mycket intressant att följa hur denna principiella strid slutar. Det ska också bli intressant att följa vad denna strid kommer att sätta för avtryck i väljaropinionen. Det kan inte uteslutas att ett stort antal väljare på socialdemokraternas högerkant kommer att strömma över till Alliansen.
SvD Aftonbladet
__________________________________________
Lyssna på ”Den politiska talradion” med Göran Pettersson och Jacob Birkeland på dinledamot.wordpress.com
Andra bloggar om: politik finanspolitik socialdemokraterna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Göran Persson är underskattad.
Så till det här skånska "upproret". Investera, inte spara sig ur krisen, säger Morgan Johansson. Det, vågar jag påstå, är den rätta hållningen. Problemet är att ingendera part i debatten presterar någon egentlig argumentation, utan allt stannar vid sakligt tomma slagord. Socialdemokratins sjuka är bristande självförtroende. I princip köper man helt enkelt alliansens ekonomiska politik och försöker maskera kapitulationen med lite yvig retorik och lite fluffiga "åtgärdspaket" av obetydligt innehåll.
Vad "reda i de offentliga finanserna" beträffar, så går det ju inte eftersom ekonomin säckar ihop ändå pga bristande stimulans, och så blir det oreda i finanserna i alla fall i en ond cirkel.
De "gigantiska stimulanspaket" som alla fäster förhoppningar vid tror jag inte mycket på, då det mest handlar om penningpolitiska åtgärder plus skattesänkningar, för vilka hela världsekonomin nu är mycket okänslig. Det är alltså mer fiktion än verklighet, och det är på den grunden jag är fortsatt pessimist om aktiemarknaden, trots den den två månader lugna period med viss återhämtning vi just nu har bakom oss.
Naturligtvis är det så. Bra att du jämför med andra länder också, det görs alldeles för sällan. Socialdemokratin är på tillbakagång i hela Europa och det gäller för borgerligheten att plocka upp de idéer som pressar tillbaka socialdemokratin i andra länder (i första hand värdefrågor; brottslighet, invandring/integration, mm).
Att det var GP som gjorde att s förlorade valet är en myt som uppfunnits av sossarna. Det gynnar förstås dem: han är ju inte partiledare längre och således ligger vägen öppen för en ny s-seger, med den logiken. Det är mycket dumt att anamma det tankesättet av allianspolitiker, något man tyvärr sett för ofta.
Snarare var GP som sagt inte minst genom sin högersväng snarare orsaken till att s satt tolv år i rad: en mycket stark prestation. Dessutom gick han hem i stugorna som en stark ledare (även om folk säkert inte gillade honom som person, eftersom han var så stöddig). Vi ska vara mycket glada över att vi nu har en mycket svagare motståndare i Mona Sahlin.
Om Mona Sahlin lyssnar till vänstern inom (s) så kommer hon riskera att bli den s-partiledare som gör allt fel.
Däremot var det strategiskt av henne att låsa upp mp till (s), eftersom Alliansen då inte kan knyta till sig mp om Sverigedemokraterna kommer in i Riksdagen och blir vågmästare.
Göran,
du är nog rätt person att förklara en sak för mig.
Jag har som lösningsinriktad ingenjör svårt att förstå att det verkar finnas sån liten möjlighet att hitta smarta lösningar ut ur mentala låsningar i politiken - och i synnerhet i det här fallet, så jag är glad över att ha hittat nån att fråga.
Grejen är: Om man nu tycker att det vore oansvarigt att gasa på just nu, fast det behövs, för att det finns en risk att inte hitta bromsen efteråt - varför i hela friden kan man inte bevilja ett redan från början tidsbegränsat gaspådrag så länge man nu beräknar att lågkonjunkturen pågår?
Eller ta det via avgränsade projekt i stället, helt enkelt säga "de *här* investeringarna är vettiga att göra nu i lågkonjunktur, inga andra kommer att beviljas."
Det blir ju mer och mer projektanställningnar i arbetslivet i allmänhet, så varför kan inte politiken utnyttja såna som motcykliska konjukturåtgärder?
Skicka en kommentar