Ikväll har Stockholms länsförbund av Moderaterna haft ett medlemsmöte med försvarsminister Sten Tolgfors. Det var ett välbesökt möte med många och välinitierade frågor som fick bra och fylliga svar. Mitt huvudintryck var att vi har en försvarsminister som tror på det han gör och som gillar sitt uppdrag. Det är en bra start. Sten Tolgfors kommenterade i eftersnacket att jag hade en länk på min blogg till hans blogg. Där hade han fel men jag har sett till att ministern numer har rätt, så mitt svar kan därför bli "javisst herr minister".
Inlägg
3 kommentarer:
Göran,
du är duktig på att uttrycka dig positivt. En god egenskap, men...
En del frågor ställdes inte, och andra som ställdes blev inte besvarade.
Visst måste vi inom moderaterna kunna lyfta nivån på försvarsdebatten?
Vilken fråga var det du saknade?
Göran, här kommer några frågor.
Första frågan som inte ställdes är:
Förra veckan genomförde Ryssland den största övningen i Östersjön på mer än tio år. Sextio tusen man övade bland annat landstigning.
Är detta något som borde föranleda en omprövning av hotbilden för Sverige?
Nästa fråga:
Behovet av ett försvar om 50.000 man som mobiliseras med en veckas beredskapstid motiveras med att Rysslands angreppet på Georgien skedde över en natt, och att kriget var över på mindre än en vecka.
Men konflikten Georgien - Ryssland har pågått i mer än 10 år, och eskalerade efter presidentvalet 2004.
Hur kan man, mot den bakgrunden, använda Georgienkonflikten som argument för att vi ska ha ett försvar med beredskapstid på dagar, när Georgienkonfliktens eskalering räknas i år, eller möjligtvis decennier?
Tredje frågan:
De nya hoten mot Sverige utgörs, enligt Tolgfors egen presentation, till stor del av möjligheten för en motpart att, genom angrepp eller sabotage av IT-karaktär, skapa stora problem i svenska samhället.
Varför reducerar Sverige kraftig resurserna för IT-försvar?
Fjärde frågan:
Den försvarsmaterielen som svenska företag utvecklat och försvaret har i dag är av världsklass, och står sig väl i internationell konkurrens. Åtminstone vid de tillfällen då svenska staten tydligt stöder försäljningen och det inte finns politiska blockeringar hos den upphandlande staten (Läs Norge).
Är det för att ägandet till största delen i dag är utländskt som Sverige överger en bevisat framgångsrik försvarsindustristrategi, till förmån för en oprövad och möjligen - för svensk försvarsindustri - förödande inriktning?
Skicka en kommentar