Hur mycket har riksdagens, regeringens och Försvarsmaktens senfärdighet skadat insatsförmågan?

Om två och ett halvt år kommer riksdagen att kunna fatta ett beslut om soldatförsörjningen. Beslutet borde ha tagits redan i början av 90-talet. DN skriver idag på ledarsidan att beslutet kanske till och med att det borde ha fattats redan på 70-talet. När jag var kadett på Karlberg 81-82 hade vi övning i försvarsdebatt. Vid ett tillfälle var ämnet just värnplikten. Min uppgift var att argumentera för yrkesförsvar. Jag minns än idag mycket väl lärarens slutord: ”Du har argumenterat så starkt för ett yrkesförsvar att du nog till och med har övertygat dig själv!”

Det största misslyckandet med Försvarsmaktens underlag inför 2004 var enligt min uppfattning att man inte drev frågan om att lämna värnplikten. Att bestämma om en grundorganisation innan man tagit ställning i denna fråga är minst sagt olyckligt. Det fanns starka uppfattningar inom Försvarsmakten för att försöka bevara värnplikten och fokuseringen på utbildning istället för insats. Ett byråkratargument var att man inte kunde ta fram ett ekonomiskt underlag på ett system för vilket man saknade erfarenhetssiffror.

Nu blir det i alla fall en utredning och av direktiven och debatten att döma så blir det radikala förändringar. Jag hoppas att resultatet inte i blir en politisk kompromiss som är ännu sämre än dagens system. Vad som behövs är ett system som kan personalförsörja insatsförband med vilka staten har handlingsfrihet såväl nationellt som internationellt såväl idag som vid höjt beredskapsläge.

Jag tar mig också friheten att återigen länka till en fem år gammal artikel i tidningen Framsyn. Jag tycker att den är lika sann idag som för fem år sedan.

Regeringens pressmeddelande
________________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com



Andra bloggar om: politik försvarspolitik Värnplikt

Ett viktigt steg mot ett rationellare försvar

I dag lämnar pliktutredningen ett delbetänkande till försvarsministern. Jag avser att kommentera det i kvällens avsnitt av ”Den politiska talradion – dinledamot.se”. Soldatförsörjningen är en av grundstenarna för Försvarsmakten och innan man lagt den på plats är det mindre meningsfullt att påbörja detaljutformningen av organisationen. Dagen är som sagts pliktutredningens så jag nöjer mig, innan beredningen redovisat, med att återpublicera ett blogginlägg från februari.

DEN 9 FEBRUARI 2008
Förslag till nytt soldatförsörjningssystem
Jag utlovade i mitt tidigare inlägg ett förslag till nytt soldatförsörjningssystem. När jag arbetade med Försvarsmaktens perspektivplanering 00-02 försökte vi tyvärr utan framgång att få gehör för detta system.

Här kommer förslaget i korthet.
1. Gör värnplikten allmän omfattande både män och kvinnor.
2. Genomför värnplikten i form av ett par dagars försvarsupplysning och en förberedande mönstring. Detta moment kan med fördel genomföras på landets gymnasieskolor av försvarets personal.
3. Låt de som valts ut gå vidare till en mer omfattande mönstring.
4. Ta efter mönstring med frivilligheten som grund ut efterfrågat antal till utbildning.
5. Genomför en centraliserad tremånaders grundläggande soldatutbildning (GSU).
6. Efter godkänd GSU får soldaterna söka till olika förband där fortsatt befattnings- och förbandsutbildning genomförs. Här skrivs också kontrakt. Den som inte vill gå vidare till förbandsutbildningen kan placeras i ett nytt Hemvärn.
7. Det utbildade förbandet hålls samman och genomför insatser som förband.

För att skapa en lämplig personalomsättning så skrivs kontrakt där olika typer av förmåner utfaller om man fullföljer hela perioden (3-5 år). Exempel på förmåner kan vara premier eller olika typer av förstärkta studiestöd. Genom utformningen av belöningssystemet kan man delvis styra vem som söker till utbildning.

SvD DN
__________________________________________
Lyssna på ”Den politiska talradion” med Göran Pettersson och Jacob Birkeland på dinledamot.wordpress.com
Andra bloggar om: politik Värnplikt försvarspolitik

Förslag till nytt soldatförsörjningssystem

Jag utlovade i mitt tidigare inlägg ett förslag till nytt soldatförsörjningssystem. När jag arbetade med Försvarsmaktens perspektivplanering 00-02 försökte vi tyvärr utan framgång att få gehör för detta system.

Här kommer förslaget i korthet.
1. Gör värnplikten allmän omfattande både män och kvinnor.
2. Genomför värnplikten i form av ett par dagars försvarsupplysning och en förberedande mönstring. Detta moment kan med fördel genomföras på landets gymnasieskolor av försvarets personal.
3. Låt de som valts ut gå vidare till en mer omfattande mönstring.
4. Ta efter mönstring med frivilligheten som grund ut efterfrågat antal till utbildning.
5. Genomför en centraliserad tremånaders grundläggande soldatutbildning (GSU).
6. Efter godkänd GSU får soldaterna söka till olika förband där fortsatt befattnings- och förbandsutbildning genomförs. Här skrivs också kontrakt. Den som inte vill gå vidare till förbandsutbildningen kan placeras i ett nytt Hemvärn.
7. Det utbildade förbandet hålls samman och genomför insatser som förband.

För att skapa en lämplig personalomsättning så skrivs kontrakt där olika typer av förmåner utfaller om man fullföljer hela perioden (3-5 år). Exempel på förmåner kan vara premier eller olika typer av förstärkta studiestöd. Genom utformningen av belöningssystemet kan man delvis styra vem som söker till utbildning.

SvD
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly
Andra bloggar om: politik försvarspolitikFörsvarsmakten

Systemet måste anpassas till dagens verklighet

Officersyrket har varit öppet för kvinnor i snart 28 år. Men trots att man därigenom stadfäst att både män och kvinnor har förutsättningar att tjänstgöra vid militära förband har värnplikten förblivit en skyldighet endast för män. Jag undrar hur det låtit om förhållandena mellan könen hade varit det omvända. Nu är dock värnplikten på väg ut eller i alla fall tillämpningen av den. Det har tillsatts en pliktutredning som ska ta fram ett nytt soldatförsörjningssystem som bygger på frivillighet. Statens rätt att kalla in folk med tvång ska dock finnas kvar men endast användas när omvärldsläget så kräver. Jag är benägen att ropa ”äntligen”. För sex år sedan intervjuades jag av tidningen Framsyn i just denna fråga. Jag kan konstatera att utvecklingen nu går i den riktningen som jag och Karl-Henrik Henriksson förespråkade.

På DN Debatt skriver avgående generaldirektören för Pliktverket, Björn Körlof, just om den könsdiskriminerande mönstringsplikten. Det vore väl en enkel sak att ändra på detta.

I ett tidigare inlägg här på bloggen presenterade jag ett förslag till hur ett nytt soldatförsörjningssystem skulle kunna se ut.
Veckans avsnitt av den politiska talradion dinledamot.se handlar om en annan del av personalförsörjningssystemet nämligen reservofficerarna. Du finner programmet på dinledamot.libsyn.com
SvD Aftonbladet Sydsvenskan Dagen
__________________________________________
Andra bloggar om: politik försvarspolitikFörsvarsmakten

Myter om värnplikten

Under ett antal år mellan 1995 och 2003 deltog jag i olika befattningar i försvarets framstidsstudier. En av frågeställningarna som regelbundet kom upp var personalförsörjningssystemet. Studierna var tydliga på att såväl det unika svenska enbefälssystemet som värnpliktssystemet passade dåligt ihop med de uppgifter man ville att försvaret skulle lösa. Jag tycker därför att det är glädjande att vi nu har fått ett nytt befälssystem. Likaså anser jag att de förändringar som nu görs av soldatförsörjningssystemet är bra. Det kommer som många påtalat att bli en utmaning att lösa rekryteringen och den uppgiften måste Försvarsmakten och staten ta på största allvar. Jag läser ofta med visst nöje ett par intervjuer som tidningen Framsyn gjorde med mig för sju år sedan. Det är alltid lärorikt att studera sina egna uttalande när det flutit en del vatten under broarna. Särskilt rekommenderar jag bilden med myterna om olika personalkategorier.
Framsyn

SvD Expressen
__________________________________________
Just nu pågår en omröstning om Svenska Podradiopriset. ”Den politiska talradion – dinledamot.se deltar i tre klasser. I kategorin Bästa Nyheter, Ekonomi och Samhälle tävlar vi mot två program från Sverige Radio. Du är hjärtligt välkommen att lägga en röst på oss. Du finner tävlingen på sidan http://www.daytona.se/podradiopriset/2009

Lyssna på ”Den politiska talradion” med Göran Pettersson och Jacob på dinledamot.wordpress.com
Andra bloggar om: politik

Oviljan att reformera kvarstår

Förre försvarsministern Björn von Sydow skriver på dagens Brännpunkt om värnplikten. Föga förvånande så förespråkar han värnplikt. Under sin tid som försvarsminister (1997-2002) motverkade han de flesta reformförsök av personalförsörjningssystemet. Likaså tycker han att Försvarsmaktens förslag till fast anställd personalsammansättning haltar. Att ha 11 000 officerare, 6 800 soldater och 6700 civila verkar något suspekt. Men skälet till denna absurda obalans hänger till stor del samman med Björn von Sydows ovilja att reformera personalförsörjningssystemet. Kravet på ”klasslöshet” har lett till att alla anställda i uniform har klassats som officerare. Detta har bidragit till att vi har fått en organisation med ”många hövdingar och få indianer”. Det pågår nu ett arbete att förbättra systemet. Dock kommer man nog av ”politisk korrekthet” att behålla ordet officer för alla kategorier även om det är tydligt att vi övergår till ett klassiskt tvådelat system.

Nu tas dock rejäla tag när det gäller soldatförsörjningen. Regeringen har tillsatt en pliktutredning med följande uppgift: ”Den parlamentariska kommittén ska föreslå vilka lagändringar och övriga åtgärder som behövs för att möjliggöra frivillig rekrytering och utbildning av sådan personal som idag tjänstgör enligt lagen om totalförsvarsplikt. Kommittén ska även överväga under vilka förhållanden pliktsystemet bör tas i anspråk och om pliktlagen i så fall bör omfatta både män och kvinnor. Kommittédirektiven antogs av regeringen den 6 december. Kommittén ska vara klar med sitt betänkande den 1 februari 2009.”

Problemet med försvarspolitiken är dock att den svävar fritt utan direkt koppling till säkerhetspolitiken. Jag har skrivit om det tidigare här på bloggen och även talat om det i riksdagen. Men troligen får pliktutredningen, precis som försvarsberedningen måtte ha gjort, utgå från att Sverige i framtiden bryter sin säkerhetspolitiska isolering. Det är bara att önska pliktberedningen lycka till. Jag återkommer under dagen med ett eget förslag till nytt soldatförsörjningssystem. Här är dock redan nu en länk till vad jag tidigare skrivit i ämnet.

Brännpunkt Anförande i riksdagen Motion om Nato
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly
Andra bloggar om: politik försvarspolitikFörsvarsmakten

Rätt och fel i försvars- och säkerhetspolitiken

Idag överlämnar försvarsministern planeringsanvisningarna inför den kommande försvarspropositionen till Försvarsmakten. Det har varit en lång resa men om anvisningarna håller vad ministern förespeglar på dagens DN Debatt så har väntan varit tiden värd. Jag gillar lösningen med stående respektive kontrakterade stridsgrupper. Även idén om att det så långt möjligt är samma organisation som ska användas nationellt som internationellt. Jag har tidigare skrivit om förändringen av värnplikten och jag konstaterar glatt att det förslag som nu föreslås ligger mycket nära det jag talat för sedan länge.

Men även om försvarspolitiken nu verkar få en bra inriktning innebär inte det att allt är bra. För det första blir försvarspolitiken inte bättre än den säkerhetspolitik den omfattas av. Det är säkerhetspolitiken som är strategin. Här haltar det betänkligt. Vi får hoppas att socialdemokraterna kan lösa upp sin mentala låsning och anpassa sin säkerhetspolitiska hållning till verkligheten. Förhoppningsvis ger valet av Barack Obama socialdemokraterna en chans att förändra sin syn på USA och Nato. En annan avgörande fråga handlar om organisationens effektivitet. Forskaren Karl Ydén tog i gårdagens DN upp frågan om officerssystemets bristande anpassning till kärnuppgifterna. Det finns även fortsatt mycket att göra inom försvarsmyndigheterna för att höja produktiviteten. Slutligen står Sverige liksom flertalet andra Europeiska länder inför ett delvis förändrat världsläge. Nedrustningens era efter kalla kriget går mot sitt slut och vi får vara beredda på att vi kommer att behöva satsa relativt sett mer pengar på vår gemensamma fred och säkerhet.

I det senaste avsnittet av den politiska talradion talar vi om det amerikanska presidentvalet och berör bland annat vilka konsekvenser vi tror det kommer få för Sverige. Du startar radioprogrammet genom att trycka på playknappen på spelaren här under. Programmet startar efter cirka 30 sekunder.


DN
__________________________________________
Lyssna på ”Den politiska talradion” med Göran Pettersson och Jacob Birkeland på dinledamot.wordpress.com
Andra bloggar om: politik försvaret Den politiska talradion

Ordens makt

En nyligen genomförd Sifoundersökning visar att en majoritet av befolkningen vill ha kvar värnplikten. Det är rätt naturligt, en majoritet brukar alltid vara emot att man tar bort något som är invant. 1955 var det en förkrossande majoritet 80 % mot 20 % som ville ha kvar vänstertrafiken. Än mer förståeligt blir opinionsundersökningen när man beaktar att vi idag inte har någon värnplikt i egentlig mening. Man kan med rätta hävda att dagens tillämpning ligger mycket nära ett frivilligförsvar. Personalförsörjningen är den näst viktigaste frågan vid utformningen av det svenska försvaret. Det är enligt min uppfattning orimligt att vi har ett personalförsörjningssystem som leder till att vi får förband som inte kan användas för de uppgifter de fått av riksdag och regering. Systemet vi har idag då vi först utbildar förband för att senare slå sönder dem och upprätta nya, för insatser, är alltigenom tokigt. Men samtidigt är det viktigt att beakta det positiva stödet som finns för plikten. Är det måhända så att pliktutredningen ska ta chansen och kombinera detta till en fin lösning. Jag har länge förespråkat en allmän och könsneutral värnplikt som till sin omfattning endast omfattade ett par dagar. Denna skulle med fördel kunna genomföras på gymnasieskolorna och innefatta en förberedande mönstring och försvarsupplysning. Jag skulle även kunna tänka mig att den grundläggande soldatutbildningen på tre månader skulle kunna ske med stöd av pliktlagstiftning. Givetvis skulle precis som idag graden av frivillighet beaktas vid uttagningen. Däremot anser jag att de senare utbildningsstegen måste omfattas av olika typer av kontraktsskrivning. Det är inte rimligt att vi utbildar förband där den enskilde soldaten har handlingsfrihet om han vill delta när förbandet sätts in. Ett sådant system innebär att soldaterna lagligen kan desertera.

SvD
__________________________________________
Lyssna på ”Den politiska talradion” med Göran Pettersson och Jacob på dinledamot.wordpress.com
Andra bloggar om: politik försvarspolitik värnplikt

En kommande pliktutredning måste sätta försvarets behov främst

På SvD:s Brännpunkt fortsätter generaldirektören för pliktverket Björn Körlof sin kamp om namnet på etiketterna. Efter att tidigare ha förlorat kampen om den allmänna värnplikten verkar han nu slåss för en frivillig värnplikt. Är det inte något orimligt i just denna kombination? Vad försvaret behöver är ett personalförsörjningssystem som sätter behoven främst. Att vara soldat är inget vanligt jobb därför behöver försvaret en speciell lagstiftning runt sin personalförsörjning. Jag kan tänka mig att man behåller mönstringsplikten men att eventuell efterföljande utbildning och insats görs i form av anställning. Försvaret måste också använda sina utbildade soldater effektivare, därför behövs en utveckling av dagens anställningsformer och beredskapskontrakt. Jag hoppas att den kommande pliktutredningen sätter behoven i fokus och inte ägnar sin kraft till att hitta politikerstyrda kompromisser.

__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com

Andra bloggar om: politik försvarspolitik värnplikt

Mycket kvar att göra

Försvarsmaktens personalförsörjning kommer att bli en av de stora utmaningarna. Jag har under lång tid förespråkat att vi skulle göra värnplikten vilande och istället införa ett professionellt försvar byggt på frivillighet. Tyvärr var det en väldigt segdragen process som slutligen genomfördes i mycket högt tempo. Detta har medfört att system som borde funnits på plats vid införandet saknas. Det är därför av största vikt att såväl politiken som Försvarsmakten både är uppmärksamma och handlingskraftiga för att efterhand införa lösningar som krävs för att det nya personalförsörjningssystemet ska fungera. Ledamoten av försvarsutskottet Johan Forssell har uppenbarligen förstått uppgiften. Istället för att bara stämma in i hyllningskören över de initiala rekryteringsframgångarna arbetar han aktivt för att hantera de framtida utmaningarna. På SvD Brännpunkt skriver han tillsammans med Ylva Forsberg från Svensk Soldat om behovet av att göra den militära tjänstgöringen civilt meriterande.

Nyligen medverkade Johan Forssell som gäst i Försvarsradion. Där utvecklade han sina tankar runt personalförsörjningen. Du kan lyssna på programmet om du följer denna länk.

Försvars- och säkerhetspolitiken måste gå i takt

Det pågår nu ett antal parallella försvars- och säkerhetspolitiska debatter. Det är dels frågan om historien, Sverige under kalla kriget. Hetast är debatten om ubåtskränkningarna och hur dessa kan förklaras säkerhetspolitiskt. En ofta förekommande slutsats är att Sovjetunionen inte litade på Sveriges ”neutralitet”.

En annan debattråd hänger ihop med Försvarsberedningens långtgående slutsatser om beroenden och internationella samarbeten i rapporten ”Säkerhet i samverkan”. Rapporten är ett mästarexempel på ”enighet genom otydlighet”. Försvarsberedningen går mycket långt i sina resonemang om hur Sverige ska agera när grannländer hotas. Man lyckas dessutom uttala sig om hur dessa grannländer förväntas agera om Sverige är hotat. Samtidigt så undviker man med politisk korrekthet den självklara frågan om Natomedlemskap.

Den tredje tråden utgörs av debatten runt värnplikten. Regeringen har tillsatt ytterligare en ”Pliktutredning”. Det blir mycket spännande att följa utredningen. Men den har en mycket svår uppgift. För att välja rätt i ”soldatförsörjningsfrågan” krävs att man har den säkerhetspolitiska inriktningen klart för sig. Man kan jämföra utredningens dilemma med det som fanns hos Väg- och vattenbyggnadsverket under 50-talet. Den kommande högertrafiken var förutsägbar. Samtidigt var de politiska signalerna otydliga. Hur gör man då när man ska planera nya motorvägars vars dragning till stor del påverkas om landet har höger- eller vänstertrafik.
SvD (ubåtar) DN (Ryssland)

Göran Persson vill återinföra den allmänna värnplikten

Det sägs att vi medelålders män systematiskt överdriver våra idrottsliga meriter från ungdomen, i Göran Perssons fall verkar det vara dugligheten som soldat som han minns fel, denna glömska leder hon nu fel i slutsatsen om försvarets personalförsörjningssystem.

Aftonbladet

När generalen blir gammal blir han kristdemokrat?

Förre chefen för Försvarsmaktens högkvarter generallöjtnant John Kihl har under den senaste tiden publicerat flera debattartiklar i Svenska Dagbladet om försvarspolitiken. Medförfattare har varit Per-Egon Johnasson och Dag Sundström från Interpares Management Consultants. Det finns dock ett antal andra intressanta samband mellan de två konsulterna än att de arbetar i samma företag. Per-Egon Johnasson är, precis som framgår av hans undertecknande av artikeln, tidigare statssekreterare. Dessutom har han under många år varit partisekreterare för kristdemokraterna. Även Dag Sundström har en partipolitisk bakgrund inom kristdemokraterna. Är det måhända så att kristdemokraterna har rekryterat en ny medlem i form av den pensionerade generallöjtnanten Johan Kihl? Om så är fallet kan vi nog se fram emot en spännande utveckling av kristdemokraternas försvars- och säkerhetspolitik. Under mina tio år i högkvarteret hade jag förmånen att vid ett antal tillfällen tjänstgöra hos Johan Kihl. Det var sällan tråkigt och ibland var visionerna halsbrytande och långt utanför det politiskt korrekta. Om det nu är så att kristdemokraterna lyckats värva Johan Kihl är de och livaktigheten i försvarspolitiken att gratulera. Så över till några kommentarer runt vad trion Kihl, Johansson och Sundström föreslår i sin senaste artikel. Som vanligt i svensk försvars- och säkerhetspolitisk debatt utelämnas den grundläggande frågan, säkerhetspolitiken. Jag hoppas att trion återkommer med ytterligare artiklar där de granskar den svenska säkerhetspolitiken, vad anser de om försvarsberedningens utställda säkerhetsgarantier kombinerat med en svensk milirär ”allianslöshet”? Författarna lyfter också upp frågan om avvägningen mellan beredskap och volym samt värnplikten. Jag anser att det finns en uppenbar risk att den viktiga personalförsörjningsfrågan förminskas till att handla om ja eller nej till värnplikt. Jag är av uppfattningen att det inte är möjligt att använda tvång som rekryteringsmetod om detta tvång inte berör alla. Det är inte rimligt att en minoritet av befolkningen skulle tvingas genomföra militärtjänstgöring utan marknadsmässig ersättning emedan andra slipper. Därför är i dagens omvärldsläge, där allmän värnplikt inte är aktuell, endast olika former av frivillig rekrytering möjlig. Däremot finns det ingen anledning att göra soldatrollen till ett livstidsyrke. Genom relativt korta anställningstider (4-8 år) skapas också efterhand reserver i form av tidigare anställda. En annan fördel med frivillig rekrytering är att anställningskraven kan utformas så att soldaterna och därigenom deras förband är tillgängliga för insatser såväl nationellt som internationellt.

Brännpunkt
__________________________________________
Lyssna på ”Den politiska talradion” med Göran Pettersson och Jacob Birkeland på dinledamot.wordpress.com
Andra bloggar om: politik försvarspolitik Kristdemokraterna

Vart tog försvarsintresset vägen?

Flera av bloggens läsare har undrat vart mitt försvarsintresse tagit vägen. Inför denna mandatperiod hade jag tänkt att jag skulle engagera mig lite mer inom försvarspolitiken. Jag tycker förvisso att vi riksdagsledamöter bör vara noga med att skilja på vårt uppdrag som förtroendevalda och våra yrken utanför politiken. Men efter fyra års självpåtagen karnatän tyckte jag ändå att det var tid att gå in lite aktivare i försvarspolitiken. Jag hade hoppats på att jag skulle kunna komplettera mitt ordinarie uppdrag i finansutskottet med ett suppleantuppdrag i försvarsutskottet. Nu blev det inte så utan istället blir det till att förutom finansutskottsuppdraget ge sig i kast med det stora, viktiga och komplicerade socialförsäkringsområdet. Men trots detta kommer jag att engagera mig mer inom försvars- och säkerhetspolitiken under denna mandatperiod. Bland annat hoppas jag att jag får möjlighet att delta mer aktivt i arbetet i Kungliga krigsvetenskapsakademien.

Jag har roat mig med att studera mitt inträdesanförande i akademien som hölls 2004. Då var jag mycket besviken på att många av de förändringar som vi inom perspektivplaneringen föreslagit inte hade genomförts. Nu sex år senare kan jag konstatera att regering, riksdag och försvarsmakt börjat komma i kapp den då gällande perspektivplaneringen.

***
Personliga slutsatser från perspektivplaneringen

Inträdesanförande i Kungliga Krigsvetenskapsakademien 7 december 2004
Göran Pettersson

Sveriges säkerhetspolitiska läge har radikalt förändrats sedan Kalla kriget. Likaså har användandet av Försvarsmakten ändrats. Har Försvarsmakten ändrats i takt med dessa yttre förändringar? Jag har under åren 96-98 och 00-04 i olika befattningar arbetat med Försvarsmaktens perspektivstudier. I mitt inträdesanförande tänkte jag ta upp mina egna slutsatser av studierna gällande utformningen av Försvarsmakten respektive säkerhetspolitiken. Jag väljer att koncentrera mig på följande områden, förbandssystemet, personalförsörjningen, befälssystemet och materielförsörjningen.

Förbandssystemet
Övergången till ett insatsförsvar med inriktning på internationella insatser ställer helt nya krav på Försvarsmakten. Som alltid är det viktigt att ha handlingsfrihet med förbanden för de uppgifter som kan bli aktuella. En avgörande faktor för om det råder handlingsfrihet eller ej med ett förband är om förbandet är utbildat och utrustat för uppgiften samt att förbandets personal genom lagar eller avtal är förbundna att delta i insatsen.

När det gäller den svenska arméns personalförsörjnings- och utbildningssystem så är de synnerligen illa anpassade efter den nya inriktningen av försvaret. Utbildningssystemet är fortsatt utformat för att utbilda förband för insats i Sverige med stöd av beredskapslagstiftningen. Detta innebär att det endast finns handlingsfrihet med de färdigutbildade förbanden för insatser inom ramen för uppgifterna försvar mot väpnat angrepp respektive hävdandet av territoriell integritet. För den uppgift som är mest aktuell, internationella insatser, saknas handlingsfrihet med förbanden. Detta löses istället genom att man ur de utbildade förbanden rekryterar enskilda soldater och befäl och upprättar ett nytt förband. När förbandet sedan genomfört sin insats upplöses det och soldaterna och befälen placeras i bästa fall i befattningar vid de enheter där de grundutbildades. Dagens system borde förändras i grunden. Vi borde så långt som möjligt eftersträva att det var samma förband som användes såväl nationellt som internationellt. Detta kräver i sin tur stora förändringar av personalförsörjningssystemet vilket jag återkommer till. Det skulle också kräva att personalen var kopplad till sitt förband och att deltagande med förbandet vid insatser, även internationellt, inte skulle vara upp till den enskilde att avgöra vid varje enskilt tillfälle. Ett nytt förbandssystem skulle kunna vara uppbyggt enligt följande.

År

1
Förbandet grundutbildas
2
Genomför internationell insats som förband (inkluderande förberedelser och avveckling)
3
I beredskap i Sverige
4
Genomför internationell insats som förband (inkluderande förberedelser och avveckling)

Därefter omsätts förbandet, viss personal genomför ytterligare en cykel.



Personalförsörjningen
Personalförsörjningen är en av de mest centrala frågorna när det gäller reformeringen av Försvarsmakten. Enligt min uppfattning så har många år gått förlorade på grund av bristande vilja till reformering såväl på politisk som på militär sida.

Ett nytt förbandssystem såsom skissats här ovan skulle kräva ändringar i personalförsörjningssystemet. Förvisso skulle systemet kunna bygga på värnplikt där denna utvidgades till att omfatta internationella insatser, USA övergav denna lösning efter Vietnamkriget. Jag bedömer att det är mycket svårt att vinna allmänt stöd i Sverige för en sådan utvidgning av värnplikten. Internationella insatser då samhället i övrigt inte lever under krigsförhållanden borde ske med frivillig rekrytering. Rekryteringen till förbanden bör bygga på frivillighet men när man väl är kontrakterad vid förbandet så ska obligatorium råda att delta i insatserna med förbandet.

Ett nytt frivilligbaserat personalförsörjningssystem bör införas. Utformningen av detta system bör beakta ett antal faktorer såsom rekrytering, beredskapsnivåer och utslussning. Jag anser att dessa faktorer är kritiska. Av den anledningen tänkte jag utveckla min tankar om just dessa tre faktorer.

Rekrytering
Försvarsmakten har under drygt hundra år byggt soldatförsörjningen på värnplikt. Detta system har inneburit att man med tvång har kunnat ta ut de soldaterna man önskat ur hela den manliga årskullen. Denna rekryteringsmetod har bidragit till att rekryteringsfrågorna haft en undanskymd roll. På senare tid har behoven av rekrytering till internationella insatser gjort att rekryteringsutmaningarna fått större uppmärksamhet. Vid en övergång till ett system byggt på frivillighet kommer rekryteringsfunktionen att bli central. Det är därför av största vikt att rekryteringsfrågan är genomarbetad innan man överger pliktsystemet. Det torde vara avsevärt lättare att avskaffa pliktsystemet än att återinföra tvångsmoment.

Med övergång till frivillig rekrytering ställs Försvarsmakten inför ett antal utmaningar. Tjänstgöringen som erbjuds måste uppfattas som attraktiv. För att få den personal som önskas måste erbjudandet anpassas efter målgruppen. Här krävs troligen en kombination av ekonomiska incitament och meritvärde. När det gäller de ekonomiska styrmedlen så kan dessa troligen utformas så att de påverkar vilka som söker till tjänstgöringen. Frågorna om attraktivitet och ekonomiska incitament är av stor betydelse och borde utredas grundligt.

En annan stor utmaning är möjligheterna att komma i kontakt med de presumtiva soldaterna. I länder med frivillig rekrytering avdelas stora personella och ekonomiska resurser till marknadsföring. Jag anser att vi bör välja en delvis annan väg. Istället för att avveckla värnplikten helt bör den omformas till en försvarsupplysnings- och rekryteringsdag. Denna utbildning skulle kunna genomföras av Försvarsmakten och ske på landets gymnasieskolor. Dagen skulle vara obligatorisk för både män och kvinnor. Förutom att på ett rationellt sätt få en första kontakt med hela årskullen skulle systemet göra att försvarets särskilda roll i samhället tydliggjordes och bevarades.

Beredskapsnivåer
Med ett nytt förbandssystem blir frågan om beredskapsnivå central. Ekonomiskt är det en betydande skillnad mellan ett förband där all personal är heltidstjänstgörande och ett där en stor del av personalen är hemförlovad med beredskapskontrakt. Även denna fråga måste utredas grundligt där man bland annat beaktar de operativa kraven för förbandet, rekryteringsbarheten och givetvis kostnadseffektiviteten. Ett system med hemförlovade förband med beredskapskontrakt där förbanden regelbundet samlas för övningar torde kunna hålla en högre kvalitet och beredskap än många av Kalla krigets nivå ett förband.

Utslussning
Soldatyrket ska inte vara ett livstidsyrke. Jag bedömer att de allra flesta soldaterna tjänstgör en eller två förbandscykler (4-8 år). Hur väl soldaterna slussas ut är viktigt ur många aspekter. Givetvis är det en moralisk fråga för staten hur man tar hand om dem som tjänat i Försvarsmakten. Men frågan om utslussningen har även direkt påverkan på möjligheterna att rekrytera nya soldater. Det är viktigt att en väl vitsordad tjänstgöring inom Försvarsmakten uppfattas som meriterande av samhället. Stor vikt bör läggas vid att soldaterna har en hög anställningsbarhet när de slussas ut. Detta kan bland annat ske genom att man ger goda möjligheter för distansutbildning under tjänstgöringen.

Befälssystemet
I början av 80-talet övergick Sverige till ett så kallat enbefälssystem. Tanken var då att alla anställda militärer skulle vara officerare och att underbefälsgraderna skulle innehas av värnpliktiga. Systemets svagheter blev efterhand tydliga bland annat när det gällde bristen på yrkesmässiga fackkunskaper. I takt med att förbandsvolymerna reducerades kraftigt efter Kalla kriget blev officerskåren alltmer feldimensionerad. Den höga pensionsåldern för samtliga officerare medförde dessutom att ålders- och kompetensfördelningen blev olämplig för de uppgifter Försvarsmakten skulle lösa.

Befälssystemet behöver genomgå en grundlig reformering. Precis som när det gäller soldatförsörjningen så måste befälssystemet vara anpassat efter de uppgifter som Försvarsmakten ska lösa. Även när det gäller flera av befälsbefattningarna så är det viktigt att dessa inte blir livstidsanställningar. Likaså måste det även för officerarna och befälen bli obligatoriskt att delta när förbanden genomför internationella insatser.

Jag ser framför mig att ett reformerat befälssystem innehåller flera nivåer och att systemet blir mer internationellt anpassat.

Materielförsörjningen
Försvarets materielförsörjning är fortfarande starkt präglad av erfarenheterna från Andra världskriget och neutralitetspolitiken under Kalla kriget. Trots att förutsättningarna ändrats i grunden så har mycket av de gamla principerna fortsatt att gälla. Materielförsörjningen av insatsförsvaret kommer att bygga på helt andra förutsättningar. Serierna blir i de flesta fall korta och i många fall kommer det krävas korta ledtider. Kraven på interoperabilitet kommer också att medföra att det blir fördelaktigt att ha samma sorts utrustning som de nationer vi opererar tillsammans med. Köp av färdigutvecklad och i många fall insatstestad utrustning kommer att bli vanligare och stora svenska utvecklingsprojekt torde bli ovanliga.

Säkerhetspolitiken
Avslutningsvis några ord om säkerhetspolitiken. Det är idag svårt att finna den röda tråden från säkerhetspolitiken till försvarspolitiken. Sveriges situation har förändrats radikalt genom Kalla krigets slut och vårt inträde i EU. Detta har också fått en stor påverkan på försvarspolitiken. Säkerhetspolitiken har inte anpassats på samma sätt. Det innebär att det idag enligt min uppfattning saknas en röd tråd mellan säkerhetspolitiken, försvarspolitiken och Försvarsmaktens utformning. Försvarspolitiken är i allt väsentligt anpassad efter att vi är ett litet land som ingår i en union. Säkerhetspolitiken dröjer sig dock kvar i en annan verklighet. Detta skapar en mycket olycklig situation. Förutsättningarna för ett svenskt oberoende allsidigt försvar finns inte, samtidigt innebär ”allianslösheten” att vi självständigt måste bygga upp viktiga funktioner. Knappa resurser splittras på ett för försvarseffekten mycket olyckligt sätt.
***
Anmärkning
Sedan jag höll mitt inträdesanförande 7 december 2004 har mycket hänt. Beslut har fattats om flera av de förändringar jag talade om. På det stora hela anser jag att förändringarna varit bra dock tycker jag att det är tråkigt att idén om en ”endagars värnplikt” inte genomfördes. Säkerhetspolitiken har om möjligt blivit ännu mer svårbegriplig. Genom solidaritetsförklaringen så har vi tagit ytterligare steg mot ett medlemskap i Nato. Trots detta har retoriken mot ett Natomedlemskap snarast förstärkts.