Det finns likheter mellan bistånd och försvarsanslag. Inom båda politikområdena är det mer fokusering på resurstilldelning och förbrukning än på resultatet. I biståndets fall är det till och med så extremt att resursförbrukningen är kopplad till BNP i Sverige. Intresset för vad biståndet åstadkommer får mindre uppmärksamhet än sifferexercisen. Gissningsvis är det just detta förhållande som lett till att många biståndsmiljarder i många fall varit helt bortkastade. Jag när det gäller vårt bistånd till Afrika finns det tom risk för att biståndet har hållit tillbaka utvecklingen av marknadsekonomi och frihandel. Aftonbladet beskriver i dagens tidning ett misslyckat projekt där Sverige med biståndsmedel försökt bygga upp en pappersindustri i Tanzania. Det bästa bistånd Europa kunde ge till Afrika är att öppna sig för handel på lika villkor. Dessutom borde vårt bistånd inriktas på att bistå med att bygga upp starka institutioner för rättsäkerhet, korruptionsbekämpning och demokratiska fri- och rättigheter. I Aftonbladets reportage så uttalar sig Sidas biståndschef Torbjörn Pettersson om det misslyckade projektet. Han erkänner att detta inte var något lyckat projekt. ”Vi skulle aldrig satsa på något liknande i dag” säger han. Det låter ju bra, man undrar dock vad gårdagens felsatsningar har ersatts av.
________________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly intressant
Andra bloggar om: politik biståndspolitik SIDA
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Nya ineffektiva eller rent utav vansinniga projekt antagligen. Undrar appropå ämnet hur många olika krigsherrar och/eller korrumperade politiker vi hållit flytande med hjälp av vårt bistånd.
200 konsulter, alla med egen bil. Det säger rätt mycket. Svenska skattebetalare subventionerade västerländska konsulter och företag för ett projekt i Tanzania. Exemplet om det franska företaget som fick i uppdrag att bygga den för fabriken oerhört viktiga vägen är talande. De gjorde en fjärdedel av jobbet men fick nästan fullt betalt.
Fabriken kördes i botten. Lyckligtvis klarade Tanzania av att mota bort profitörerna som ville köpa fabriken billigt och sälja den som skrot. Tyvärr skänktes fabriken bort.
Hela "fiaskot" är ett strålande exempel på hur man lyckosamt överför gemensamma resurser till det privata näringslivet. Mission accomplished.
Apropå föregående kommentar: "Gemensamma resurser"... kul! Du väljer att bortse från att dessa gemensamma resurser en gång varit enskilda resurser, innan de betalades in i skatt. Hoppsan! Man skulle alltså kunna sänka skatten i motsvarande grad och helt plötsligt är det inte gemensamma resurser längre, utan enskilda resurser som kan användas av den enskilde till det den tycker är bäst. Men det är klart, det skulle ju leda till större frihet och därmed mindre välfärd, eller hur?
Projektet har förmodligen givit många svenska konsulter och företag goda intäkter. Med tanke på att Tanzania har betalat 50% av kostnaden var projektet med största sannolikhet en god affär för Sverige AB. Därutöver har förmodligen relationerna Sverige Tanzania stärkts. Dom flesta länder inom EU använder stöd för att understödja "sina" företag. Varför inte Sverige?
jag lärde känna en person som jobbade för sida för 20 års sen i afrika och redan då gick 90 procent av biståndet till mutor av olika slag.Och det verkar som det bara blir värre.Vi får inte glömma att vi är dom största bidragsgivarna till EU vilket säger allt.
Skicka en kommentar