Verkligheten är fylld av målkonflikter. I Sverige utvisar vi inte personer om de riskerar att drabbas av dödsstraff, tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling. Samtidigt vill vi inte bli en tillflyktsort för världens terrorister och massmördare. Var för sig har de två målen starkt stöd hos befolkningen men vad gäller när de ställs emot varandra. Jag tror att ett grundläggande fel vi begår är att vi utgår från den svenska ”världsordningen” när vi sätter upp regler för brott begångna i en ”annan värld”. Med dagens regeltillämpning så skulle Sverige inte ha utvisat Herman Göring och Heinrich Himmler till Nürnbergrättegången, Adolf Eichmann till Israel eller Saddam Hussein till domstolen i Irak. Är det verkligen rimligt? Det är enkelt att vara beslutsfattare när man bara har att följa regler. Det är först när två mål inte är förenliga som beslutsfattaren prövas. Då krävs pragmatik, här har vi mycket att lära av britterna.
SvD Gudmudsons blogg
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Det är väl ändå att ta till storsläggan. Göring mm. Problemet är, som det har visat sig, att säkerhetstjänstens misstankar inte kan tas som en garanti för sanning.(Osäkerhetstjänsten kanske det borde heta)Att skydda människor har sitt pris. Å andra sidan har man fått hit någon farlig individ och vet om det borde ju säkerhetsrisken minska något då personen har ögonen på sig. Kanske tom bättre att ha dessa personer inom uppsikt än att inte veta vad de gör alls.
Givetvis ska vi inte utvisa någon som inte får en rättvis rättegång. Men målkonflikten är svår. Ett kategoriskt motstånd mot utvisningar gör också att vi blir en attraktiv tillflyktsort. Detta riskerar också att skada allmänhetens förtroende för den generösa flyktingpolitiken. Som sagt målkonflikter kräver sina beslutsfattare.
Som sagt. Det goda har sitt pris. Rädslan för att Sverige skulle bli en attraktiv tillflyktsort tror jag är överdriven. Vi pratar ju här om flyktingar med uppenbara skyddsbehov.
Det är naturligtvis sant att detta inte kan fortsätta. Det säger sig självt att invandring från muslimska länder överhuvudtaget inte kan fortsätta. Gudmundsson skriver att: "Sett till invandringen i stort är det få ärenden ? under promillenivå ? som är problematiska." Det är otroligt dumt att fortsätta att förutsätta det. Närhistorien visar att terrorism i allt högre grad kan förknippas direkt med islam. Nästan alla terrorattentat utförs av muslimer. Runt om i Europa är muslimer våldsamt överrepresenterade i fall av brandattentat och all annan grov brottslighet. Det är fakta som ingen längre behöver dra sig för att tala klarspråk om. De kan enkelt beläggas i brottsstatistiken. Det handlar att döma av dessa fakta inte längre om små grupper av terrorceller utan om en "de många nålstickens strategi" för att bryta ner moralen hos befolkningarna i hela västvärlden.
Fortsatt islamisering är en uppenbar väg till kollektivt självmord för den civiliserade världen.
1. muslimsk invandring ær per se inte fel.
2. "Rädslan för att Sverige skulle bli en attraktiv tillflyktsort tror jag är överdriven. Vi pratar ju här om flyktingar med uppenbara skyddsbehov." - denna kommentar speglar kanske hur man resonerar på myndigheter idag, något som bloggaren påpekar kan leda till førtroendeproblem før hela den solidariska flyktingpolitiken.
3. Det ær rætt att Sæpo mfl inte alltid ær så duktiga, men de ær de enda vi har før dessa uppgifter.
Hmm, anonyma kommentarer borde undertecknas med en signatur så vi vet om det är en eller flera som postar?
/L
Skicka en kommentar