tisdag 5 februari 2008

Sahlin prioriterar inte Sveriges finanser

Socialdemokraternas svar på John McCain, ”straight talkern” Kjell Olof Feldt, gör ett mycket viktigt inlägg på dagens DN Debatt. Han lyfter fram kravet på att finansministern har en särställning i regeringen. Jag delar helt Kjell Olof Feldts uppfattning i denna fråga och hans bok ”Alla dessa dagar i regeringen” rekommenderas varmt till läsning för den som glömt hur den svenska 90-talskrisen växte fram. Socialdemokraterna har tidigare i regeringsställning ofta haft starka finansministrar. Vid de tillfällen det gått ifrån detta vinnande koncept så har Sveriges ekonomi och i förlängning medborgarna, framförallt de ekonomiskt svaga, varit förlorare. De borgerliga regeringarna 76-82 och 91-94 saknade enligt min uppfattning just finansministrar med särställning. Det ledde till att finanspolitiken försvagades och att fackministrarna alltför lättvindigt fick gehör för sina hjärtefrågor och framförallt hjärteutgifter. I regeringen Reinfeldt är läget ett annat. Vi har för första gången på över 70 år en moderat finansmister som dessutom, precis som Kjell Olof Feldt rekommenderar, har en särställning i regeringen. Resultatet är tydligt, Sverige har starka statsfinanser. Detta kommer visa sig särskilt viktigt nu när det råder finansiell oro i världen.

På den socialdemokratiska sidan är läget helt annorlunda. Den självständige Pär Nuder har bytts ut mot den mer foglige Thomas Östros. Mona Sahlin har därigenom skaffat sig en ”skuggfinansminister” som kommer att anpassa sig efter ”rörelsens” krav. Detta kommer givetvis att göra Mona Sahlins interna partiarbete enklare men förlorarna blir Sverige finanser och i förlängning alla medborgare. Spåren förskräcker.
________________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com

Andra bloggar om:

2 kommentarer:

Mary X Jensen sa...

Vinnare kan bli alliansen omm an är lite positiv...

Östros är kanske kunnig men en flöjel i mina ögon. Han förstärker ingenting, snarare bekräftar det som varit och återgången tilld et kända som väljarna inte ville ha.

Såna händer! sa...

Jag tror att Feldt mer agerar som företrädare för den svenska grenen av den nyliberala nationalekonomiska sekten än som föredetting i partipolitiken.

Han protesterar mot att en av sektens traditionellt starkaste positioner försvagas, när Mona vill göra finansminsistern till en spelare i laget.

Det är bra att Mona rycker kontrollen av den ekonomiska politiken ur sektens händer.

Fast det lär du inte tycka, som sektmedlem...