Varför tycker vänstern och "marknadsliberalerna" lika?

Frågan om tilläggsförsäkringar inom sjukförsäkringen har piskat upp debattvågor av oanad höjd. I debatten har det till och med använts ord som konfiskation. Det som gör detta förslag så unikt är att vänstern och personer som tror sig vara marknadsliberaler hamnat på samma sida i debatten. Detta beror till stor del på att mekanismerna är så pass komplicerade att det kräver lite tankearbete för att förstå dem. I försvaret brukar man skämtsamt säga ”I krig är endast det enkla möjligt och i fred är inte ens det möjligt”. Problemet ligger i att man kombinerar ett statligt försäkringssystem med ett privat. Därigenom skapas ett system där skattebetalarna får stå för en stor del av notan när man nyttjar sin privata tilläggsförsäkring. Så om man är för friheten att kombinera försäkringarna så är man samtidigt för att övriga skattebetalare, utan att ha valt detta, ska vara med och betala notan. Är det särskilt marknadsliberalt? En renodlad lösning som jag tycker man bör överväga är att ge rätt till fribrev från sjukförsäkringen. På det sättet skulle den enskilde kunna teckna en egen privat sjukförsäkring med fritt vald självrisk och därav följande premie. Likaså skulle det vara mycket bra om det sociala skyddsnätet till större del utgjordes av ett privat sparande än utav statliga försäkringar. Förre finansministern Anne Wibble hade väldigt rätt när hon sa att hon tyckte att alla skulle ha en årslön på banken. PJ Anders Linder går i samma fälla som oss övriga debattörer när han på SvD:s ledarblogg försöker förklara alla tekniska detaljer. Men trots alla tekniska detaljer så lyfter han också fram indvidens ansvar och sparande.

En inte oviktig erfarenhet är att det är svårt att genomföra en politik som inte förstås av partiernas riksdagsledamöter och jag tycker faktiskt att det är bra. Däremot så får man nu lägga en del kraft på ledamöterna så att det nämnda sambandet inte alltför kraftigt begränsar vilken politik som kan föras.