torsdag 14 februari 2008

Så fungerar penningpolitiken - En populärversion

Igår skrevs det spaltkilometer om riksbankens beslut att höja reporäntan. Kritiken från bankernas analytiker var omfattande. I mycket berodde kritiken på att analytikerna blev överraskade. Det är givetvis inte bra om riksbankens informationspolicy bidrar till att skapa ryckighet på marknaden. Jag tror dock att detta är ett övergående problem. När marknaden anpassat sig till riksbankens sätt att informera kommer de här problemen att försvinna. Sakförhållandet är ju faktiskt det att riksbanken inte radikalt har ändrat sin bedömning sedan tidigare. Däremot har marknaden börjat spekulera och diskontera att riksbanken skulle komma att radikalt ändra sin bedömning.

Jag har ännu inte i detalj studerat riksbankens penningpolitiska rapport. Om två veckor får vi dessutom ytterligare bakgrund till beslutet då riksbanken offentliggör protokollet från tisdagens penningpolitiska möte. Riksbankens för marknaden överraskande beslut tycker jag visar att vi har en oberoende riksbank med stark integritet. Beslutet kan också ses som ett tecken på den starka svenska finanspolitiken.

Sverige har enligt lag en oberoende riksbank vars uppgift det är att slå vakt om prisstabiliteten. Detta uttolkas som att riksbanken genom styrräntan ska ”reglera” inflationen så att den på två års sikt ligger på 2 % (+- 1 %).

Jag gör ett försök att lite populärt beskriva penningpolitikens olika aktörer och dess roller.

Riksbankens direktion är domaren. Direktionen är oberoende och deras beslut ska fattas utan avseende på vad övriga aktörer anser. Direktionens rättesnöre är lagen (regelboken).

Regeringen har ingen roll i penningpolitiken. Man har endast att anpassa sig efter de beslut som riksbanken fattar.

Riksdagen med sitt finansutskott stiftar lagen. Man följer också upp riksbankens arbete. Genom regelbundna utfrågningar belyser man också riksbankens bedömningar och beslut. Däremot så ger man inga anvisningar till vilka enskilda beslut riksbanken bör fatta när det gäller penningpolitiken.

Riksbanksfullmäktige har som sin viktigaste uppgift att rekrytera direktionsmedlemmar. Däremot har man ingen möjlighet att avsätta direktionsledamöter under pågående mandatperiod.

Det är alltid svårt att förenkla. Den som vill bättra på och/eller korrigera ovanstående beskrivning är hjärtligt välkommen.
DN Ekonominyheterna

Uppdatering - Här är en tankeväckande artikel från Dagens Industri
________________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com

Andra bloggar om:

2 kommentarer:

Gun Svensson sa...

Tack för en begriplig artikel om penningpolitiken!

Anonym sa...

Beslutet var väl inte så chockerande, då det som du säger är inflationen som ska kontrolleras. Enligt rapporten är kostnadstrycket i Sverige högt för tillfället, vilket givit en inflation över målet. Den måste således pressas ner för att inte överhetta ekonomin. Jag anser det konstigt att kompetenta ekonomer som i ena andetaget säger att Sverige är relativt skonade från den amerikanska sub-primeproblematiken och inte riskerar bestående eller långtgående lågkonjunktur i nästa andetag säger att räntan borde legat still eller till och med sänkts. Det visar snarare på en ohelig allians där räntelöpsedlar säljer lösnummer och bankernas experter vill ha så låg styrränta som möjligt för att maximera utlåningen och själva öka sina marginaler. Tack för en bra förklaring.