söndag 24 februari 2008

Svensk försvars- och säkerhetspolitik hänger inte ihop

Socialdemokraterna fortsätter att framhärda med sina inkonsekventa försvars- och säkerhetspolitik. I en dagens SvD upprepar deras ledande utrikes- respektive försvarspolitiker, Urban Ahlin och Anders Karlsson, paritets konstlade inställning till ett svenskt Natomedlemskap. Sverige har nu hamnat mitt emellan stolarna. Detta är den absolut sämsta säkerhetspolitiska lösningen. Vi saknar allsidig förmåga att ensamma möta militära hot. Vi deltar solidariskt i insatser internationellt. Vi frånsäger oss möjligheten att få förberedd militär hjälp när hot mot Sverige uppstår.

Jag har tidigare hyst stort hopp om Urban Ahlin. Jag har trott att han haft förmågan att göra den säkerhetspolitiska analysen. Jag trodde att hans pliktskyldiga hyllande av den militära alliansfriheten endast var hyckleri och partitaktik. Gissningsvis har jag haft fel. Urban Ahlin är troligen inte en hycklare! Detta förbättrar tyvärr inte läget för den svenska säkerhetspolitiken.

Det är dags för någon självständig socialdemokrat att träda fram och säga några sanningar om säkerhetspolitiken. Vem tar på sig denna viktiga roll? Säkerhetsfrågan är allt för viktig för att få offras på partitaktikens altare.

Jag tror att det kommer att gå med Natoanslutningen som det gick med övergången till högertrafik. Risken är dock att socialdemokraternas låga förändringsbenägenhet gör att nödvändiga förändringar inte hinner göras i tid.
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.libsyn.com
Twingly
Andra bloggar om:

1 kommentar:

Anonym sa...

Rubriken till det här inlägget påminner om en tidigare diskussion vi fört Göran. Skillnaden mellan försvars- och säkerhetspolitik, samt hur väl relaterade dessa är till varandra. Det har ju även varit på tapeten i Kkrva:s tidsskrift.

NATO eller effektivare nordiskt försvarssamarbete....
Det må gå hur det vill med någon av de delarna. Men ensamma kan vi inte stå i tider som dessa. Skickliga diplomater i all ära, men dårskap har det alltid funnits.
Det skrivs mer än någonsin om dessa frågor och ändå är vi oeniga.