Därför är det rätt av staten att sälja Nordea

Det går inte att rakt av jämföra statens ekonomi med ett hushålls. Därför tycker jag att vissa argument runt försäljningen av statens aktieinnehav i Nordea haltar. Det enligt min uppfattning viktigaste motivet till försäljningen är statens uppgifter. Staten ska sätta upp reglerna för bankerna vidare ska staten svara för uppföljningen av bankerna. Att staten då samtidigt är direkt ägare i en affärsbank skapar en otydlighet. Staten blir samtidigt både regelsättare, övervakare och aktör. Detta är ingen eftersträvansvärd situation.

När det gäller det rent ekonomiska utbytet av att äga Nordea-aktier är utfallet inte lika självklart. Rent generellt så är det ingen lågriskaffär att investera i bankaktier med lånade pengar. Sparbanksstiftelserna fick erfara detta då man spelade bort 150 års besparingar genom att belåna sina Swedbanksaktier. Men för staten är detta argument avsevärt svagare. Staten har beskattningsrätten och ett innehav på cirka 60 miljarder i Nordea torde vara hanterbart. Med dagens ränteläge ter sig också lånekostnaden låg jämfört med direktavkastningen på Nordeaaktierna. Man bör dock beakta att staten kommer att få in skatt på utdelning på vissa av de Nordeaaktierna som har sålts. Det innebär att staten får intäkter från aktierna trots att man sålt dem. Ett annat motiv till att staten inte borde äga banker är erfarenhetsvärdena. Statligt ägda banker har vid flera tillfällen hamnat i ekonomiska trångemål på grund av överoptimistisk kreditgivning. Det finns inget som tyder på att staten är bra på att äga banker.

Sammantaget tycker jag att det är mycket bra att staten säljer Nordeaaktierna. Det bärande motivet är inte ekonomiskt utan att staten blir trovärdigare som regelsättare och övervakare när man inte samtidigt är en aktör på marknaden.

DN SvD VA