Valsystemet formar riksdagen och dess ledamöter

Den alltid lika läsvärde Gunnar Wetterberg skriver på dagens DN Debatt om valsystemets skuld för riksdagens färglöshet. När guidar grupper i riksdagen brukar jag också föra samma resonemang. Det är valsystemet som leder till riksdagens arbetssätt med okända ledamöter och strikt partidisciplin. Jag brukar också lyfta fram ytterligare två skäl till att det blir så. Det proportionella valet medför att valresultaten leder till relativt svaga majoriteter. I länder med majoritetsvalssystem blir det lite av vinnaren tar allt resultat vilket ger rejäla majoriteter även vid relativt jämna val. De stora majoriteterna ger å sin sida majoritetspartiet större svängrum att tillåta fri röstning utan att det för den skulle riskerar majoriteten. I Sverige har vi oftast regeringar med knappa riksdagsmajoriteter bakom sig, då krävs strama tyglar i riksdagsgrupperna om inte landet ska bli i stort sett omöjligt att regera och offer för små minoriteters utpressning. En annan viktig skillnad mellan proportionella och majoritets val är förhållandet mellan kandidaterna och deras partier. Vid proportionella val i stora valkretsar är kandidaternas betydelse för valresultatet ringa. I min egen valkrets Stockholms län torde det vara svårt att finna en enda väljare som kan namnge valkretsens alla riksdagsledamöter. Våra mandat är därför i allt väsentligt vunna av partierna och inte av oss ledamöter, detta leder i sin tur till att det är rimligt att ledamöterna i stor grad följer sina partier. Om man istället har majoritetsval i enmandatsvalkretsar så sker det en förskjutning i balansen mellan ledamöterna och partierna. För att vinna en valkrets så tvingas partierna att ställa upp med en kandidat som kan vinna. Det innebär också att den valde ledamoten får ett annat moraliskt beroendeförhållande mellan å ena sidan sina väljare å andra sidan sitt parti.

Det personvalssystem som finns i det svenska valsystemet är en misslyckad kompromiss. Dess utformning kan leda till de mest absurda resultat. För att bli personvald till riksdagen krävs att minst 8 % av väljarna som röstat på ”mitt” parti kryssat för mig på sin valsedel. Det innebär i praktiken att 92 % kan ha röstat för något annat. För ett stort parti i en stor valkrets krävs väldigt många personröster emedan det för ett litet parti i en liten valkrets endast krävs en stor familj och bekantskapskrets som röstar. Att sänka gränsen för personvalet till 5 % som föreslås i grundlagsutredningen kommer inte tillrätta med detta problem.

Nu hyser jag inga större förhoppningar om Gunnar Wetterbergs kritik ska förändra grundlagsutredningens slutsatser så det blir nog att som riksdagsledamot finna sig i det valsystemet vi har. Det blir till att finna en form för att inom systemet ändå finna utrymme för att ta ett personligt ansvar. Konsten är att kunna agera självständigt och med integritet. Men visst hade det varit mer stimulerande att sitta på ett ”eget” mandat och varit ”riksdagsledamoten från Norrtälje” ett mandat vunnet av egen kraft.

Intill dess får jag väl glädja mig åt att SvD:s ledarsida uppskattat att jag visat tecken på något högre självständighet och integritet än genomsnittsledamoten. Konkurrensen är inte mördande :-)

DN
__________________________________________
Lyssna på ”Den politiska talradion” med Göran Pettersson på dinledamot.wordpress.com
Andra bloggar om: politik