Sir Humphrey önskas till Rosenbad?

Emellanåt kommer det upp en diskussion om att departementen borde ha en starkare opolitisk tjänstemannaledning. Frågan är intressant och för mig är det inte helt självklart vilket alternativ som är bäst. Jag har tillbringat huvuddelen av mitt vuxna liv som statligt anställd. Under nära tio år har jag i olika befattningar på nära håll kunnat följa samspelet mellan myndigheten Försvarsmakten och Försvarsdepartementet. Erfarenheterna är inte entydiga. Vissa gånger har jag upplevt att den politiska styrningen varit för stor eller snarare för detaljerad i andra fall har det rått tjänstemannastyre på departementet. Personligen är jag svag för alternativet med en stark tjänstemannakår med hög integritet och jag tycker att det vore värt att studera att gå över till ett system med opolitiska statssekreterare. Med ett sådant system är det dock viktigt med relativt regelbundna majoritetsbyten så att den opolitiska tjänstemannakåren inte utvecklas till den ständiga majoritetens förtäckta partiarbetare.

Men visst tjänar den gamla BBC komedin ”Yes minister / Yes primeminister” som en bra beskrivning av hur ett system med ständiga statssekreterare skulle kunna fungera. Här är en länk till en liten episod. Visst är det väl så att statssekreterarens råd att inte jaga dagsländor ändå är tänkvärd.
Länk till Yes primeminister

DN