Soldaternas general

Denna vecka gästades Försvarsradion av arméinspektör Berndt Grundevik. Grundevik är urtypen för en Soldaternas general. Han sätter stort värde på insatserna som görs på fältet och han trivs bättre bland soldaterna än bakom skrivbordet på Högkvarteret. Programmet med generalmajor Grundevik handlar huvudsakligen om insatsen i Afghanistan och hur den har förändrats över tiden.

Du startar programmet genom att klicka på denna länk.

Bredsida från Hildebrandt

Krigsreportern Johanne Hildebrandt levererar en bredsida från dagens ledarsida i SvD. Hennes kritik riktar sig främst mot den utformning som den fortsatta svenska insatsen i Libyen fått. Johanne har ett brett kontaktnät så det finns all anledning att ta hennes uppgifter på allvar. Jag tycker att det är bra att insatsen fortsätter. Det är vidare bra att flyginsatsen fått ett bredare mandat. Beakta att Håkan Juholt inledde förhandlingarna med att ultimativt kräva att alla svenska stridsflyg skulle tas hem.

Processen som ledde fram till riksdagsbeslutet har ett par ytterligare svagheter än de Johanne Hildebrandt lyfter fram. Jag kommenterade dessa i en artikel på nyhetssiten Newsmill. Artikeltexten återfinner du i slutet av detta blogginlägg. Jag har även kommenterat de senfärdiga besluten i ett avsnitt av Försvarsradion. Det avsnittet finner du om du följer denna länk.

För en dryg månad sedan gästade Johanne Hildebrandt Försvarsradion. Det programmet finner du om du följer denna länk.

Här är en liten videotrailer till radioprogrammet.







Senfärdighet och detaljstyrning skadar insatsen i Libyen
På fredag fattar riksdagen beslut om den fortsatta insatsen i Libyen. Det är positivt att det finns en bred majoritet i riksdagen för en fortsatt insats. Utformningen av den svenska insatsen är en kompromiss och jag har svårt att se att bidraget är optimerat mot möjligheten att lösa den av FN sanktionerade uppgiften. Mycket har redan sagts och skrivits om förhandlingen som ledde fram till det nu föreslagna svenska bidraget. Beaktande Håkan Juholts ultimativa ingångsvärden så får vi trots allt vara nöjda med att resultatet ändå blev så pass rimligt.
Jag vill i den här artikeln istället lyfta fram två andra faktorer som jag tycker har skötts illa nämligen beslutstidpunkten och detaljstyrningen. I all form av beslutsfattning är det viktigt att analysera tidsförhållandena. Hur mycket tid kan ägnas åt att fatta själva beslutet och hur mycket tid behövs för den som ska genomföra verksamheten som beslutet omfattar. Man brukar säga att det är bättre att ha ett något sämre beslut fattat i rätt tid än att ha det optimala beslutet fattat för sent. I andra änden av beslutskedjan finns det soldater och sjömän som ska utföra det av oss politiker fattade besluten. En utdragen beslutsprocess försämrar deras förutsättningar till viktiga förberedelser. Varje ytterligare vecka av inrikespolitiskt rävspel ökar riskerna för de soldater och sjömän som vi beordrar att göra insatsen. Denna insikt verkar antingen saknas eller negligeras av dem som gör partipolitik av beslutsprocessen.

En annan viktig faktor är detaljstyrningen. I Sverige har vi den ordningen att riksdagen beslutar om internationella insatser. Detta gör att beslutsprocessen blir lite långsammare. Det ställer krav på att besluten innehåller ett visst mått av flexibilitet. Ett militärt talesätt är att "Ingen plan överlever den första kontakten med fienden". Det är därför viktigt att det snabbt går att anpassa en insats utgående från ett förändrat läge. Jag tycker att riksdag och regering kommit fram till en bra lösning för att hantera osäkerheter.
Under de senaste åren har riksdagsbesluten rörande insatser innehållit ramar som gjort det möjligt för regeringen och Försvarsmakten att inom ramen snabbt anpassa insatsen utan nya riksdagsbeslut. Det kommande beslutet om fortsatt insats i Libyen är tyvärr ett exempel på extrem detaljstyrning. Insatsen utformning är ned till enskilt flygplan styrd genom riksdagsbeslut. Regering och riksdag borde istället för att styra detaljutformningen ägnat kraft åt att beskriva syftet och målen med insatsen.
Jag tycker att det är bra att Sveriges riksdag på fredag med bred majoritet fattar beslut om en fortsatt svensk insats i Libyen. Däremot hoppas jag att de ledande politiska företrädarna är missnöjda med den nu genomförda politiska beslutsprocessen. Det finns en stor förbättringspotential. Våra soldater och sjömän som vi beordrar att göra insatser för vår säkerhets skull förtjänar bättre.

Varför så kritiska mot Juholt?

På midsommarafton stötte jag på några bloggläsare som konstaterat att jag inte var särskilt positivt inställd till Håkan Juholt. Det gav mig anledning att stanna upp och fundera över om skälen till min kritik. Är det måhända dags för omprövning?

Vad skiljer Håkan Juholts agerande som partiledare från Göran Perssons och Mona Sahlins? Jag tycker att Peter Wolodarski och Göran Skytte på DN:s respektive SvD:s ledarsida bidrar till att förklara min kritiska inställning till Håkan Juholt. Peter Wolodarski fokuserar på Juholts sätt att ansvarslöst ge sig på grundstenarna i den svenska ekonomiska politiken, pensionsuppgörelsen och budgetreglerna. Göran Skytte inriktar sin kritik mot Håkan Juholts till synes outsinliga förmåga att haspla ur sig plattityder.

Jag är bekymrad över att det största partiet i Sveriges Riksdag valt en ledare som på grund av okunnighet eller bristande ansvarskänsla väljer att skada långsiktigheten i den svenska offentliga ekonomin. Många länder i Europa genomlider just nu finansiella kriser på grund av att politiker som Håkan Juholt givits för stort inflytande. Av dessa skäl finns till all anledning att fortsätta att granska och vid behov kritisera Håkan Juholt.

Bloggar:
Fredrik Axelsson

Erik Bengtzboe i Den politiska talradion

MUF:s förbundsordförande Erik Bengtzboe skriver idag på svd.se om den för ungdomar problematiska lönebildningen i Sverige. Han lyfter fram IF Metalls ungdomsavtal som ett lovvärt exempel på att arbetsmarknadens parter kan underlätta för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden.

Jag hade förmånen att diskutera denna och andra frågor med Erik Bengtzboe när han gästade Den politiska talradion. Du kan lyssna på det programmet genom att klicka på denna länk.

SvD

Kloka kvinnor om jämställdhet

Igår spelade jag in ett radioprogram med den moderate riksdagledamoten Jessica Rosencrantz. Samtalet kretsade runt ämnet jämställdhet. Jessica hade många tankar runt ämnet och jag hoppas att hennes tankar också blir Moderaternas.

I dagens SvD skriver ledarredaktionens nye skribent Maria Ludvigsson om ett antal sämre argument för könskvotering. De båda kvinnorna, Jessica Rosencrantz och Maria Ludvigsson, är befriande raka i sin argumentation.

Om du vill lyssna på programmet med Jessica så klickar du på denna länk.

Marias artikel finner du här.

Försvars- och säkerhetspolitisk debatt

Under de gångna dagarna har jag gästspelat på två andra debattsidor.

På Newsmill har jag en artikel om beslutsfattningen runt Libyen-insatsen publicerad. Du kan läsa den på sidan

Senfärdighet och detaljstyrning skadar insatsen i Libyen

På kungliga krigsvetenskapsakademiens debattsida Försvar och säkerhet har jag idag ett debattinlägg om konsekvenserna av den ekonomiska utvecklingen i västvärlden. Den artikeln kan du läsa här

Är Europa dömt att bli irrelevant?

Jag har också gått vidare med Försvarsradion och producerat nya radioprogram. Dessa kan du höra på Försvarsradions hemsida.

Likheter och skillnader

Opinionsläget inför riksdagens sommaruppehåll 2011 påminner i många stycken om motsvarande läge ett knappt år in i förra mandatperioden. Då hade regeringspartierna tillsammans runt 40 % mot närmare 60 % för oppositionspartierna sammantagna. Även då uppträdde oppositionspartierna var för sig och var inte samlade i något gemensamt block. Oppositionspolitiken var dessutom precis som nu främst inriktad på att kritisera regeringens politik. Socialdemokraterna hade dessutom, precis som nu, en nyvald partiledare. Oppositionens övertag i opinionen höll i sig under en stor del av förra mandatperioden. Det var först när oppositionen formerade ett tydligare internt samarbete och började konkretisera sin egen politik som opinionen vände och Alliansen slutligen fick övertaget.

Trots det massiva underläget i opinionen så kunde regeringen säkert regera vidare. Detta gjorde man genom den majoritet på sju mandat man hade i riksdagen. Denna mandatperiod är läget annorlunda. Alliansen har inte majoritet i riksdagen. När S, MP, SD och V samlar sig så har de tre mandats majoritet i riksdagen. Det innebär att en samlad opposition kan sätta käppar i hjulen för Alliansregeringen. Det parlamentariska läget ger också oppositionen möjligheten att driva fram ett extraval. Extravalet ersätter inte ordinarie val så om ett extraval genomfördes till hösten så skulle den då valda riksdagen sitta fram till det ordinarie valet 2014. Jag tänkte mig på en liten genomgång av hur de olika partierna skulle kunna tänkas resonera runt den möjligheten.

Socialdemokraterna – Hur undvika att upprepa historien från förra mandatperioden, att ha övertaget i opinionen under i stort sett hela perioden för att på valdagen vara förloraren? Juholt kan vara lockad att försöka utlösa en regeringskris om opinionssiffrorna pekar på att S går starkt och att S tillsammans med V och MP skulle få majoritet i riksdagen. Att vänta till 2014 innebär en risk.

Vänsterpartiet – Hänger troligen på Socialdemokraterna. Tidpunkten kan dock vara avgörande då V troligen genomför partiledarskifte under mandatperioden.

Miljöpartiet – Ser troligen en chans att flytta fram positionerna vid ett extraval. Alternativt kan en regeringskris öppna upp för riksdagens tredje största parti att ta plats i regeringen.

Sverigedemokraterna – Riskerar vid ett extraval att förlora sin vågmästarroll. Det finns även en risk för partiet att man gör ett sämre val än 2010 och kanske förlorar sin riksdagsrepresentation.

Kristdemokraterna – Riskerar att åka ur riksdagen vid ett extraval. Totalt sett en mindre uppsida (egen majoritet för Alliansen) än nedsida (förlorat regeringsinnehav och förlorad riksdagsrepresentation).

Centerpartiet – Samma bedömning som för Kristdemokraterna. Dock kan en ny partiledare innebära en nytändning vilket skulle kunna innebära ett bättre valresultat än 2010.

Folkpartiet – Riskerar regeringsmakten vid ett extraval.

Moderaterna – Riskerar regeringsmakten vid ett extraval. Detta måste dock vägas mot att inte kunna genomföra den politik man tror på. Extraval ger möjlighet att vinna egen majoritet för Alliansen.
Alliansen sammantaget – Att regera ytterligare tre år utan majoritet i riksdagen är vanskligt. Reformpolitiken riskerar att skadas. Detta i sin tur kan leda till minskat förtroende för regeringen och öppna upp för ett förlustval 2014.

Slutsatser

Jag tror att Håkan Juholt kommer att driva igenom ett extraval om Socialdemokraterna närmar sig 40 % i väljaropinionen samtidigt som stödet tillsammans med V och MP når över 55 %. Det är mycket tveksamt om Sverigedemokraterna kommer att stödja en misstroendeförklaring.

Alliansen kan komma att driva igenom ett extraval om oppositionen går emot regeringen på viktigare områden inom den ekonomiska politiken. Beslutet kommer troligen att påverkas av opinionsläget. Om opinionsläget tyder på att det är möjligt för Alliansen att få egen majoritet ökar benägenheten att driva fram ett extraval.

SvD Aftonbladet GP

Bloggar Kent Persson Thomas Böhlmark