Sänkt inkomstskatt botemedlet mot hushållens skuldkvot med mildast biverkningar

Den ekonomiska samarbetsorganisationen (OECD), Internationella valutafonden (IMF) och EU-kommissionen har samtliga tämligen nyligen utvärderat Sveriges ekonomiska politik. De lyfter samtliga fram Sverige som ett föredöme när det gäller finanspolitiken. De är också samstämmiga när det gäller farorna för svensk ekonomi. Alla tre betonar riskerna med hushållens höga skuldsättning. De förordar på känt nationalekonom manér sänkta ränteavdrag och höjda fastighetsskatter för att dämpa skuldtillväxten. IMF intar en något mer försiktig inställning då de betonar att åtgärderna bör införas långsamt och stegvis för att undvika att de utlöser ett bostadsprisfall som skulle drabba hela ekonomin och därigenom orsaka större skada än problemet reformen var avsedd att lösa. Jag tycker att såväl OECD, IMF som EU-kommissionen i sina förslag missar det bästa och politiskt enklaste förslaget kanhända beroende på att de bortsett från vissa detaljer. Ränteavdragets utformning gör att det innehåller två självreglerande funktioner. Den första och enklaste är att det endast är de första 100000 i underskott av kapital som berättigar till 30% avdrag, för underskott över 100000 är avdragseffekten endast 21%. Detta innebär att vi nu i storstadsregionerna börjar närma oss de prisnivåer på bostäder där köparna nått brytpunkten på avdragsrätten (lån på 3,3 miljoner vid en ränta på3% ). Den andra mindre välkända självreglerande funktionen är att ränteavdraget till sin konstruktion är en skattereduktion. Skattereduktionen kan endast göras av inkomstskatt och fastighetsavgift. Om inkomstskatten sänks så minskas automatiskt avdragsmöjligheterna. Det bästa sättet i rådande konjunkturläge att minska hushållens skuldsättning i förhållande till disponibel inkomst vore att sänka inkomstskatterna genom ytterligare jobbskatteavdrag samt höjd brytpunkt för statlig skatt. Dessa båda skattesänkningar skulle öka den disponibla inkomsten för många hushåll samtidigt som den skulle minska möjligheterna för ränteavdrag och därigenom premiera en amorteringskultur. Effekterna skulle dessutom bli tämligen milda varför reformerna inte skulle riskera att utlösa ett bostadsprisfall. Därutöver bidrar dessa två inkomstskattesänkningar till att öka arbetskraftsutbudet varför de inte torde vara inflationsdrivande. Därutöver är det för den finansiella stabiliteten lämpligt att fortsätta att öka bankernas krav på kapitaltäckning framförallt genom höjda riskvikter på bostadslån. Det är viktigt att bankerna redan nu i sin kreditgivning beaktar konsekvenserna av sänkta inkomstskatter och höjda riskvikter och diskonterar detta vid sin rådgivning. Det vore bra för Sveriges ekonomi om vi utan drastiska ingrepp fick ett tydligt trendbrott avseende hushållens skuldsättning. En arbetsutbudshöjande inkomstskattesänkning är dessutom en långsiktigt strukturellt bra reform. Om trendkurvan för hushållens skuldsättning skulle brytas så kan det heller inte uteslutas att Sveriges ekonomi skulle få ytterligare stimulans genom beslut från Brunkebergstorg.

 

Affärsvärlden Ekot aftonbladet SvD