I FN har en diktaturstat vetoröst

Idag är många debattörer upprörda över att Carl Bildt i gårdagens dokumentär om FRA inte uteslöt underrättelseutbyte med diktaturstater. Det kanske är på plats att sätta uttalandet i sitt sammanhang. Sverige samarbetar i FN med ett stort antal diktaturstater. När vi skickar förband utomlands på FN-uppdrag förekommer det regelbundet att förband från diktaturstater deltar i samma operationer. I FN:s säkerhetsråd, vilket många i Sverige anser vara världens moraliska regering och domstol, sitter ett antal diktaturstater. Det finns nog anledning att fundera ett par gånger innan man river upp hela världen över Carl Bildts i och för sig onödiga men tämligen odramatiska kommentar.

DN SvD Aftonbladet Dagen

Arbetssättet en konsekvens av valsystemet

Efter gårdagens Agenda har många uttryckt förvåning över att moderaternas riksdagsledamöter synes vara livegna och rösta som ett kollektiv. Jag kan förstå åsikten men den har sin förklaring i vårt valsystem. Det proportionella valsystemet leder till mycket svaga majoriteter i riksdagen. Detta gör att en regering har mycket små möjligheter att tillåta ”fri röstning”. I länder med majoritetsvalssystem som t.ex. Storbritannien får vinnande sidan en mycket stor majoritet i parlamentet. Detta i sin tur leder till att ledamöterna tillåts rösta friare då det ändå inte hotar regeringen. En annan viktigt skillnad med det brittiska systemet är att ledamöterna väljs i enmandats valkretsar. Detta innebär att partierna måste ställa upp med kandidater som kan vinna sin valkrets och därigenom får också ledamoten en starkare ställning gentemot sitt parti. I det svenska systemet är det de facto partiet som tilldelar mandaten till ledamöterna genom att placera kandidaterna i en viss ordning på valsedeln.

Det hävdas emellanåt att ledamöterna har fått ett antal personröster och därigenom skulle ha en stark legitimitet att rösta mot partilinjen. Om man studerar valresultatet 2006 så kan man konstatera att Birgitta Ohlsson fick 5,33 % av folkpartirösterna i sin valkrets (94,67 % röstade på någon annan folkpartist eller angav ingen kandidat alls), Karl Sigfrid fick 0,07% av moderatrösterna i sin valkrets.

För att få en fungerande riksdagsmajoritet tillämpas i den moderata riksdagsgruppen vissa regler. När det gäller ärendehanteringen så diskuteras frågorna och slutligen enas gruppen om ett gemensamt ställningstagande. När gruppen bestämt sig så förväntas alla ledamöter att rösta i enlighet med gruppens ställningstagande. Detta tillvägagångssätt skiljer sig inte från många andra arbetsgrupper (bolagsstyrelser arbetar på liknande sätt). Troligen arbetar de andra riksdagspartierna på ett liknande sätt.

Som moderat riksdagsledamot idkar man sitt inflytande genom att påverka beslutsfattningen i riksdagsgruppen. Lyckas man med det så får man igenom hela eller delar av sina förslag. Rent allmänt kan man väl säga att ju tidigare i processen man för in sina idéer desto större chans har man att påverka utformningen av de slutgiltiga förslagen.

Riksdagsgruppsmötena i alla riksdagspartierna hålls bakom slutna dörrar. Det ger större frihet för alla deltagarna att kunna uttrycka sina personliga uppfattningar i olika frågor. Det bidrar också till att det blir högre till tak. Av den anledningen kommenterar jag inte heller vad enskilda sagt under riksdagsgruppsmötena. Men det finns anledning att lyfta fram ett faktum som inte berörts i rapporteringen om det nu mycket uppmärksammade riksdagsgruppmötet. Frågan om gruppens ställningstagande i voteringen om ”FRA-lagen” hade redan behandlats vid ett tidigare gruppmöte. Gruppens ställningstagande var redan klart.
__________________________________________
Lyssna på ”Den politiska talradion” på dinledamot.wordpress.com
Andra bloggar om: politik

Bushdoktrinen

På söndagarna sänder alla de stora amerikanska TV-bolagen politiska veckokrönikor. ABC:s ”This week” är min favorit sedan snart 20 år. Då hette programmet ”This Week with David Brinkley” och leddes av den legendariske TV-journalisten som lånade sitt namn till programmets namn. Idag leds programmet av den tidigare medarbetaren till Bill Clinton George Stephanopoulos och han gör det mycket bra. Min favorit i programmet är dock precis som för 17 år sedan kommentatorn George Will. I veckans avsnitt svarar den synnerligen kunnige George Will på hur han hade klarat sig om han fått frågan om vad Bushdoktrinen är. Det var befriande att höra hans svar. Jag hade också haft svårt att reda ut exakt vad som avsågs med Bushdoktrinen.

Följ den här länken så kan du se "This Week" direkt i datorn.
__________________________________________
Lyssna på ”Den politiska talradion” på dinledamot.wordpress.com
Andra bloggar om: politik

Bra men otillräckligt

Alliansen meddelar idag att man tillskjuter mer pengar till försvaret. Det är bra. Med rätt bryska metoder har nu regeringen lyckats genomdriva en omfördelning från materielanslaget till verksamhetsanslaget. Samtidigt har man stramat åt den ekonomiska kontrollen och uppföljningen. Tillsättandet av en generaldirektör (ställföreträdande myndighetschef) kommande direkt ifrån finansdepartementet och med erfarenhet från försvarsplanering borgar (ingen avsiktlig ordvits) också för ett ökat förtroende mellan finans och försvarsdepartementen. Inom kort redovisar pliktutredningen sitt resultat och jag är hoppfull om att den kommer att ha några riktigt bra förslag. (Läs gärna min rekommendation från 2001). Trots att allt detta är bra är det ändå inte tillräckligt. Jag har framfört det många gånger tidigare såväl här på bloggen, i artiklar som i riksdagen. Sverige behöver även reformera sin säkerhetspolitik. Det borde vara säkerhetspolitiken som styr försvarets utformning. Under cirka tio år har försvaret reformerats för att som en pusselbit passa in i ett försvarssamarbete. Detta har troligen gjorts avsiktligen och med tron om att ett svenskt medlemskap i Nato endast är en tidsfråga. Men Natomedlemskapet kommer inte av sig självt! Efter decennier av indoktrinering att självständig är stark så kommer det krävas rejält med politisk självrannsakan innan opinionen kan vändas. Jämför detta med socialdemokraternas omvändning i EEC/EG-fråga.
SvD Brännpunkt TA YA Kristianstadsbladet SvD
__________________________________________
Lyssna på ”Den politiska talradion” på dinledamot.wordpress.com
Andra bloggar om: politik försvaret Nato

Bildvalet avslöjar journalisten

När tidningarna skriver om politiker så illustreras ofta artiklarna av fotografier. Valet av dessa är väldigt avgörande för vilken känsla artikeln förmedlar. Idag har flera stora svenska tidningar på sina webbplatser illustrerat sin rapportering om Sarah Palins första stora TV-intervju med stora fotografier. Det är slående hur politiskt vinklade artiklarna kan uppfattas när man ser bilderna.

DN DN:s förstasida Aftonbladet Aftonbladets förstasida SvD

Något för alla

I dagens SvD skriver två gamla kollegor om vad de skulle använda ett ökat försvarsanslag till. Lite känns det som en önskelista där alla får något. Det som saknas i artikeln är en säkerhetspolitik analys. Det är givetvis helt rätt att den saknas, det är inte militärens uppgift att göra den. Men utan en säkerhetspolitisk analys blir de militära resonemangen tämligen ointressanta. Att bygga upp en självständig, allsidig och tillgänglig militär förmåga torde kosta avsevärt mer än de höjningar av försvarsanslaget som nu diskuteras. Jag har tidigare hävdat att det krävs en försvarsbudget i nivå med den franska eller brittiska. Det är alltså inte en framkomlig väg att hålla fast vid en överspelad säkerhetspolitisk inriktning.

Läs även ÖB:s nyhetsbrev som kom ut idag

Tidigare blogginlägg i ämnet

Tillfälliga premier sällan bra

Den som har följt den här bloggen vet nog att jag varit mycket kritisk till systemet med miljöbilspremien (du kan läsa mina tidigare inlägg här). Den här typen av belöningar blir ofta mycket populära men de leder inte sällan till att marknaden blir ryckig vilket i längden skadligt. Inför att en premie införs avstannar försäljningen i väntan på att lagen ska träda i kraft. Under tiden premien finns blir försäljningen konstlat hög och når sin topp just innan premien tas bort. Därefter blir marknaden iskall. I värsta fall går marknaden sedan att väntar på att en ny premie ska införas. Allt detta leder till en kostsam ryckighet och den konstlade efterfrågan bidrar också till att prissättningen inte alltid gynnar konsumenten.
När jag håller föredrag om mitt liv i riksdagen så brukar jag lyfta fram just miljöbilspremien. Det är ett populärt beslut som är dåligt. Oppositionens kritik mot förslaget har inskränkt sig till att det borde ha varit högre och mer omfattande. När det gäller avskaffandet av förmögenhetsskatten så förhåller det sig tvärtom. Det är ett beslut som långsiktigt är bra för Sverige, däremot är det inte särskilt populärt opinionsmässigt. Det är detta som är politikens dilemma.
Sydsvenskan SvD DN
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.wordpress.com
Twingly
Andra bloggar om: politik miljöpolitik