På besök hos Lidingömoderaterna

Igår hade jag förmånen att tala på årsmötet i en av de mer livaktiga moderatföreningarna, Lidingömoderaterna. Det var speciellt roligt att få tala vid detta möte då det var just tack vare ett starkt stöd från de moderata medlemmarna i Lidingö som jag blev nominerad till valbar plats inför riksdagsvalet 2006.

Ämnet för anförandet var ”Vad avgör valet – en personlig betraktelse”. Jag tog hjälp av den aktiva och initierade publiken för att besvara frågan. Svaret kan lite förenklat sammanfattas på följande sätt.

Val vinns inte genom vad man åstadkommit utan utav hur väl man kan beskriva vad man vill åstadkomma. Självförtroende är bra så länge det inte övergår i självgodhet.

Om ett par veckor presenteras regeringens vårproposition och lite senare återkommer de Rödgröna med sin alternativa ekonomiska politik. Därmed bör regeringsalternativens planer för framtiden ha blivit konkretare. Jag tror att detta på sätt och vis kommer att utgöra startsignalen för vad som verkar bli en lång och intensiv valrörelse.

Riksgälden och Roslagens Sparbank

Idag kommer bankfrågor att dominera dagen. På förmiddagen blir det ett möte med Bo Lundgren, generaldirektör för Riksgälden, och ikväll är det sparbanksstämma i Roslagens Sparbank. Riksgälden är statens internbank och svarar bland annat för upplåningen. I dagsläget är statsskulden 1111 miljarder, en närmast ofattbar hög summa. Dock är den svenska statsskulden låg jämfört med många andra länders. I Sverige är statsskulden runt 45 % av BNP medan den för EU-länderna i genomsnitt ligger över 60 %. Roslagens Sparbank har en avsevärt mindre inlåning än Riksgälden. Här handlar det om en inlåning på runt 4 miljarder kronor. Uppdraget är också helt annorlunda. Det blir lite av kontrasternas dag men troligtvis finns det som vanligt kunskaper från ett område som är användbara inom ett annat.

Att tala på Sergels Torg

Idag hade jag en annorlunda uppgift. Jag var inbjuden att som ende riksdagsledamot tala på ett stormöte anordnat av ett antal turkiska föreningar. Anledningen till mötet var riksdagsbeslutet om händelserna i Turkiet 1915. Trots snöglopp hade ett tusental entusiastiska turkar slutit upp. Mötet inleddes med att man spelade svenska nationalsången. Därefter följde ett tal av en ung turkisk kvinna följt av turkisk marschmusik. Därefter blev det dags för mig att anträda talarpodiet som var utsmyckat med en stor svensk och en stor turkisk flagga. Jag redogjorde i talet för Moderaternas syn på riksdagsbeslutet om folkmord. Vi tycker att det är olyckligt av tre skäl. Historien ska inte skrivas av politiker utan av historiker och forskare, Riksdagen ska inte vara en domstol och beslutet riskerar att försvåra den försoningsprocess som pågår.

Jag talade också om vikten av att turkarna nu inte låter sig provoceras utan fortsätter på den inslagna vägen mot försoning och utvecklad demokrati. Jag betonade också att Turkiet i Sverige har en mycket god vän inom EU och att Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt är goda vänner till Turkiet.

Jag avslutade med att säga att vi i Sverige respekterar demokratiskt fattade beslut även om vi inte gillar dem. Men jag uppmanade samtidigt åhörarna att den 19 september rösta bort dem som man tycker fattar dåliga beslut.

Det var ett kort tal, inte längre än tio minuter, men det avbröts av applåder och ivrigt flaggviftande vid ett stort antal tillfällen. Efter talet kom ett stort antal personer fram och skakade hand och tackade för talet och sa att de skulle rösta på Moderaterna. Jag undrar om jag någonsin igen kommer att få tala inför en lika månghövdad och entusiastisk publik.

Pensionerade överstar och högerteknologer

Igår blev det ett stafettlopp mellan olika möten. Dagen avrundades med två möten på varsin sida om Lill Jans skogen. Det första mötet som hölls på Högkvarteret var flygvapeninspektörens informationsmöte om läget i Flygvapnet. Det var ett samarrangemang mellan Kungliga krigsvetenskapsakademien och RAFCC (retired air force colonels club). Flygvapeninspektören Anders Silwer gick lungt och metodiskt igenom läget inom flygstridskrafterna. Särskilt intressant var det att ta del av hans analys av det politiska läget rörande solidaritetsklausulen. Likaså var det roligt att vid fikat få många kloka råd från pensionerade överstar och generaler om vad regeringen borde göra. Jag passade dessutom på att anmäla mig till den luftförsvarsstudie som avdelning III inom KKrVA tänker genomföra. Det ska bli riktigt roligt att inom akademiens ram få ta sig an detta utmanande ämne.

Efter besöket vid Högkvarteret, för övrigt mitt första återbesök på över tre år, så bar det av bort mot KTH. Jag hade förmånen att få vara talare på Högertekonologernas talarkväll. Ämnet var "De politiska konsekvenserna av FRA-frågan". Det blev mer ett seminarie än ett föredrag och med hjälp av en skarpsint och debattglad publik lyckades vi enligt min uppfattning ganska väl med att belysa ämnets många vinklar och vrår. Under den senaste veckan har jag haft förmånen att få delta i två aktiviteter med Fria Moderata Studentförbundet (FMSF) och jag hoppas att det blir en vana.

Ny socialdemokratisk utrikespolitik

Igår vann Mona Sahlin en omröstning i riksdagen, tillkännagivandet om folkmord i anslutning till det Osmanska rikets sammanbrott. Jag tror att det kommer att visa sig att det var en dyrbar vinst. Det som gjorde Mona Sahlins seger möjlig var bland annat att den politiske vilden Göran Thingwall röstade med oppositionen. När Göran Persson var statsminister och Mona Sahlin satt i regeringen så rådde en annan ordning. Då höll man på att det inte är riksdagen som ska skriva historien utan historiker och forskare. Med Mona Sahlin vid rodret så är det en annan ordning. Nu visar det sig att Socialdemokraternas talesperson i utrikespolitiska frågor Urban Ahlin inte var närvarande vid denna historiska omröstning. Det var till och med så att så pass många socialdemokrater var utkvittade att vi var ett antal moderater som trots att vi fanns på plats fick avstå från att rösta (kvittningssystemet innebär att blocken frivilligt reglerar antalet röstande så att majoritetsförhållandena består trots frånvaro för sjukdom etc). När Urban Ahlin av Svenska Dagbladet får frågan hur han skulle ha röstat om han varit närvarande vägrar han att svara. Han säger visserligen att han aldrig svarar på sådana frågor men visst ger det besynnerligt intryck då oppositionens ledande utrikespolitiker är frånvarande vid en principiellt viktig omröstning om utrikespolitiken. Genom det rödgröna samarbetet har Mona Sahlin brutit upp från den traditionella socialdemokratiska linjen i regeringsfrågan. Genom omröstningen igår visar hon att detta gäller även utrikespolitiken. Jag hoppas att väljarna hinner uppfatta detta innan det är för sent.
SvD

EU 2020 och klädkod

Igår deltog jag i Europaportalens debatt om EU-framtidsstrategi 2020. Jag, SACO:s ordförande Anna Ekström, Svenskt näringslivs Annika Lundius och Socialdemokraternas Carina Adolfsson Elgestam belyste under en timme strategins styrkor och svagheter. Den här typen av dokument har en känd svaghet. För att bli framgångsrik krävs det att strategin går att följa upp och genomdriva, samtidigt så är EU:s konstruktion sådan att medlemsstaterna har suveränitet inom de flesta områdena som berörs i strategin.

Anna Ekström konstaterade för övrigt glatt att jag inte följde den av partisekreterare Schlingmann anbefallda klädkoden.

Ogillar marknaden lönsamma bolag?

Allianskvinnorna Annika Qarlsson, Magdalena Andersson, Maria Fälth och Maria Lundqvist-Brömster argumenterar i dagens SvD för att staten ska ta en aktivare del i styrelseutnämningarna i det privata näringslivet. Jag tycker inte att det är en särskilt borgerlig/liberal åsikt. I sin artikel framför de nämnda kvinnorna att bolag med fler än tre kvinnor i toppen är mer lönsamma än andra bolag. Om artikelförfattarna verkligen trodde på sina fakta och samtidigt var ickesocialistiska så borde de ha kommit fram till ett mer marknadsekonomiskt förslag. Men eftersom de verkar ha kommit politiskt vilse så kommer här ett marknadsekonomiskt förslag.

Ta forskningsresultaten om kopplingen mellan kvinnlig styrelserepresentation och bolagens framgång till ett fondbolag. Om faktauppgifterna tål syn så torde fondbolaget med glädje skapa en fond som endast investerar i bolag med fler än tre kvinnor i toppen. En sådan här fond skulle rimligtvis bli mer framgångsrik än andra fonder. Den skulle också sätta fokus på frågan och få andra bolagsägare att kräva förändringar i styrelserna för de egna bolagen.
SvD