Jag har i flera år pläderat för en skatteväxling. Minskat ränteavdrag borde bytas mot lägre skatt på arbete. Vid en låneränta på i genomsnitt 3 % och ett ränteavdrag på 30 % så är nettot för ränteavdragen för staten ungefär - 20 miljarder. För varje procentenhet räntan ökar så minskar skatteintäkterna pga avdragen med cirka 7 miljarder. Enligt min uppfattning vore det lämpligt att över tid gradvis minska ränteavdraget. Fördelningspolitiskt skulle reformen kunna göras i stort sett neutral om den kombinerades med ett ökat jobbskatteavdrag samt en höjning av brytpunkterna för statlig inkomstskatt. Vi skulle på detta sätt göra det mer förmånligt att arbeta och mindre fördelaktigt att låna. Det framförs ibland att en sänkning av avdragsrätten måste kombineras med en sänkning av kapitalskatten. Argumentet bygger på att det skulle vara någon form av symmetri. Jag tycker att det argumentet haltar. Redan idag har vi en begränsad avdragsrätt över 100 000, någon motsvarande symmetri har vi inte för kapitalinkomster.
Ett minskat ränteavdrag torde dessutom allt annat lika ha en återhållande effekt på räntorna.
SvD
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
När jag var barn hade alla ansvarsfulla företag tjänstebostäder där de erbjöd sina anställda att bo, några företag hade även egna bussar som de använde för att hämta upp och köra hem anställda. Sedan kom allmännyttan och kollektivtrafiken. Allmännyttan försvinner allt mer i våra storstadsregiomer. Snart finns bara flyktingspäckade förfallna miljonprogramområden kvar. Kollektivtrafiken har blivit osäker och den drabbas regelbundet av förseningar, skadegörelse och nerskitning. De kollektiva lösningarna håller på att kollapsa.
Nu vill folk ha mer av de kollektiva lösningarna. Det kommer bara att bli fler problem. I Stockholm kommer fler hyreslägenheter troligen att gå till medelålders som köat tre till fyra decennier för att sedan bytas mot attraktiva bostadsrätter. Fler hyresrätter innebär bara att vi får fler svarta lägenhetsöverlåtelser. Vi måste ha andra lösningar. Jag tror att vi behöver någon form av modernt tjänstebostadssystem där lagstiftningen anpassas så att svarthandel förhindras samtidigt som de boende får en rimlig trygghet.
Till alla unga som inte hittar bostad i storstan vill jag ge rådet att inte köpa en bostad som senare riskerar att bli en skuld som varar livet ut. Istället skall de söka efter jobb utanför våra storstäder eller varför inte utomlands. Lönen är inte viktig. Det viktiga är hur mycket som finns kvar efter att man betalat för boende, arbetsresor, innehav av bil och allt annat som man måste ha. Storstaden kan inte konkurrera längre, den skapar bara fler som tyngs av livstidsskulder för en bostad som plötsligt sjönk allt för mycket i värde och som måste säljas. Det finns många som fortfarande betalar för den bostad de köpte för tjugo år sedan med som de sedan blivit tvungna att lämna. Om de unga inte söker jobben i storstan kommmer det snart att finnas rimliga bostadslösningar, men det tar kanske ett par år.
Skicka en kommentar