I dagens SvD refererar PJ Anders Linder till ett blogginlägg jag gjorde för snart ett halvår sedan med anledning av kommentarerna i samband med Sten Tolgfors avgång från posten som försvarsminister. Det gav mig anledning för mig att leta upp inlägget för att se vad jag skrivit. Det är inte alltid som det man skrivit åldras med värdighet. Men rådet att uttrycka sig ödmjukt runt utmaningarna som väntar försvaret torde vara lika giltigt idag som för ett halvår sedan.
Jag hoppas att den försvars- och säkerhetspolitiska debatten i och med att försvarsberedningen börjar sitt arbete går en ny fas. Vi behöver mer av strategiska överväganden och mindre av förenklade ordväxlingar om vem som har helt rätt. Att mitt parti, Moderaterna, fått utstå så pass mycket kritik för försvarspolitiken tror jag till stor del beror på den ofta förenklade retoriken. Andra partier som velat satsa lika mycket eller mindre på försvaret har inte fått utstå samma kritik.
Nu gäller det för landets försvars- och säkerhetspolitiker att anta den svåra uppgiften att påverka opinionen till fördel för en logisk säkerhetspolitik. Förhoppningsvis tas ett par viktiga steg av försvarsberedningen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Det är väl ärligt talat inte opinionen som är det stora problemet?
Ofog är en ganska perifer företeelse och majoriteten av alla Svenskar vet att Ryssland går åt fel håll efter Pussy Riot och kartincidenten.
Däremot så har ju flera av dina partikamrater investerat en hel del politisk prestige i att hävda att allt är guld och gröna skogar. Personligen kommer jag snarare att kämpa för att stärka opinionen för ett rimligt försvar och hoppas att resultatet blir att moderater som du får mer att säga till om i den interna debatten.
"Andra partier som velat satsa lika mycket eller mindre på försvaret har inte fått utstå samma kritik."
Här har du saken sammanfattad i en mening. För er ("politikerklassen") är detta bara frågan om relativism, spelteori. Ingen vill ta verkligt ansvar för nationens säkerhet utan endast fördela anslag för att optimera opinion.
För oss andra, vi som tar Sveriges säkerhet på allvar och inte för given, vi struntar högaktningsfullt i kammarens och utskottens skuggfäktning - som knappt ens blir det.
Den enda försvarspakt sverige är inblandad i är Tystnadens pakt.
Det må vara hänt att det inte funnits någon större vilja till ökade försvarsanslag de senaste två decennierna, oavsett parti. Det må vara hänt att, som ledande parti i regeringen och som innehavare av relevanta ministerposter, moderaterna ensamt får bära kritik som även andra borde ta del av.
Men detta ursäktar inte den moderata ideologiska lekstuga som vår försvarspolitik blivit de senaste sex åren. Det främsta exemplet av detta är bytet av personalförsörjningssystem som har präglats av inkompetens och önsketänkande.
Man verkar inte ha velat förstå sig på vad det var man gav sig in på, ta del av studier gjorda både i det här och andra länder, eller erkänna att det faktiskt var ett dyrare system än det man lämnade bakom sig.
Varför göra det svårt för sig? Allt gammalt var dåligt. Allt nytt var bra. Istället har man låtsats att soldater är villiga att riskera livet och göra 6 år i försvaret för mcdonaldslöner. Man har låtsats att vi får ett bättre försvar bara vi kan betala våra officerare sämre genom att degradera folk till underofficerare (därav nuvarande turbulens). För så gör man ju i USA! Ett land som är väldigt, väldigt annorlunda. Men det är ju USA, så allt där måste ju vara bra.
Man har sagt till försvaret vad det ska göra, hur det ska genomföras, och hur mycket det ska kosta. Att hänvisa till att ministerstyre är förbjudet är en rökridå, det finns gott om vittnesmål på hur involverad Tolgfors var under sin tid som minister.
När nu vindarna vänt, men moderaterna är fortfarande, på det hela taget, mer lojala mot sitt parti än mot sanningen om den röra de orsakat. Förståeligt, men knappast respektingivande.
Göran,
Du skriver
"Nu gäller det för landets försvars- och säkerhetspolitiker att anta den svåra uppgiften att påverka opinionen till fördel för en logisk säkerhetspolitik"
Jag ser det precis tvärtom.
Nu gäller det för landets medborgare och väljare att anta den svåra uppgiften att påverka politikerna till fördel för ett utbyggt försvar av Sverige.
Ni skall representera och skall föra en politik folk vill ha.
Idag bedriver ni en politik för er själva och så kan vi inte ha det.
Kn jan-olov Holm
Skicka en kommentar