Inför morgondagens försvarsradio

I det här blogginlägget lämnar jag några kommentarer till den pågående försvarsdebatten. Imorgon avser jag spela in ett avsnitt av Försvarsradion i vilket jag tänkte uppehålla mig vid läsarnas frågor och kommentarer. Jag tycker att den svenska försvarspolitiska debatten är rätt sorglig. Trots att försvaret är en av statens kärnuppgifter ägnas debatten mest åt polemik där argumenten ofta bygger på hårt skruvad statistik. Ofta nöjer man sig inte med att blanda päron och äpplen utan jämförelserna dras ännu längre. Min analys av debatten är att den präglas av politik snarare än policy. Med det menar jag att de deltagande politikerna i första hand drivs av att vinna den politiska debatten snarare än av att ge en rättvisande bild av politikområdet och att utveckla detsamma. Vad anser då jag att debatten borde handla om? Låt mig börja med att redovisa ett antal utgångspunkter som jag har för mina ställningstaganden. Sovjetunionen och Warszawapakten existerar inte längre. Sveriges geopolitiska läge har förändrats. EU:s och Natos utvidgning österut har i skapat ett i grunden nytt läge. När Ryssland återuppbygger sin försvarsmakt så innebär inte det att man återskapar Sovjetunionen. Europas stater har under en längre tid underinvesterat i sina försvarsmakter och den statsfinansiella krisen kan komma att medföra att försvarsförmågan nedgår ytterligare. Den militära förmågan hos EU:s/Natos europeiska stater är nu en bråkdel av vad den var under kalla kriget. USA har försvagats militärt jämfört med tidigt 90-tal. Två utdragna krig har medfört att fokus varit på genomförande snarare än vidmakthållande och utveckling av nya förmågor. Den finansiella krisen kan mycket väl medföra att försvaret drabbas av stora neddragningar. USA har också en ny prioritering av sina försvarsansträngningar, Asien. Teknik- och kostnadsutvecklingen har medfört att kostnaderna för att anförskaffa och vidmakthålla en allsidig och modern försvarsförmåga som dessutom har uthållighet har rusat i höjden. Enligt min uppfattning så befinner sig Frankrike och Storbritannien troligen på gränsen eller strax under för storlek på försvarsbudget när det är möjligt att hålla en komplett försvarsmakt. Sverige har genom medlemskapet i EU lämnat neutralitetsoptionen dock utan att vi tagit steget fullt ut och sökt medlemskap i Nato. Ett antal reformer har genomförts för att anpassa försvaret till de nya förutsättningarna. Viktigast är förändringarna av personalförsörjningssystemet och materielförsörjningen. Dock borde båda förändringarna ha påbörjats mycket tidigare. Detta får räcka som bakgrund. Slutsatserna av ovanstående återkommer jag till i morgondagens radioprogram (tidig kväll).