Peter, Paul and Mario?

DN:s Peter Wolodarski driver sedan en tid linjen att den finansiella krisen inte beror på oansvarig finanspolitik. Hans slutsats blir att lösningen på krisen inte är att strama upp finanspolitiken utan i god keynesiansk anda istället spendera sig ur krisen. Jag tycker att han gör det lite lätt för sig och i sin redogörelse kastar bort de observationer som talar emot hans övertygelse. I dagens DN redovisar han vad han anser sig vara sex myter om krisens orsaker. Läs artikeln och därefter återkom till det här blogginlägget och ta del av mina kommentarer. PW: Myt - Krisen beror på budgetslarv GP: Det är förvisso korrekt att krisen inte enbart beror på budgetslarv. Men många euroländers budgetar har inte varit långsiktigt hållbara. De svaga statsfinanserna har medfört att staterna inte har haft resurser att hantera en kris i finanssektorn utan att denna direkt fått avsevärd påverkan på statens upplåning. I fallen Spanien och Irland är det inte i första hand budgeten som varit problemet utan finanspolitiken som helhet. Man har låtit fastighetsbranschen att växa på spekulation och därigenom har det skapats makroekonomiska obalanser. PW: Myt – Grekland fortsätter att spendera GP: Både rätt och fel. Grekland har minskat sitt underliggande budgetunderskott men om man tar hänsyn till skulderna så är det fortsatt lång väg att gå innan Grekland har hållbara statsfinanser. Man har dessutom varit långsam i att ta tag i frågorna som gäller konkurrenskraften. Grekisk ekonomi präglas fortsatt av en skråliknande verksamhet inom flera näringssektorer. Effektiviteten inom statsapparaten är också låg på grund av att denna ofta används som en plats att placera individer som ska ”belönas”. PW: Myt – Låg arbetsmoral ligger bakom krisen GP: Kanske arbetsmoral inte är rätt uttryck men ett avgörande skäl till krisen i flera länder är att man anpassat sig till en levnadsnivå som inte motsvaras av vad man producerar. Grekerna har kostat på sig en höjning av levnadsstandarden trots att man sedan eurointrädet stadigt tappat i konkurrenskraft gentemot Tyskland. Krisen i Sverige på 90-talet hade många likheter. Vi kostade på oss en högre levnadsstandard än vad vi förtjänade. Detta korrigerades genom sänkt valutakurs, höjda skatter och minskade offentliga utgifter. PW: Myt – Skuldkriser kan inte lösas med nya skulder GP: Det är inte skulden utan de strukturella problemen som är huvudproblemet. Men om man inte tar tag i de strukturella problemen och den bristande konkurrenskraften så kastar man bra pengar efter dåliga. PW: Myt – En intervention från ECB skapar inflation GP: Risken för inflation i det korta perspektivet är liten. Om man ändrar ECB:s uppdrag och släpper fokus på bevarandet av penningvärdet så riskerar vi att på sikt hamna i stagflation det vill säga hög inflation och arbetslöshet samtidigt. Återigen problemet är strukturfrågorna och konkurrenskraften. PW: Myt – Norra Europa har gjort tillräckligt för Södra GP: Nej man gjorde Grekland en otjänst när man lät dem gå in i euron innan de reformerat sin ekonomi. Dessutom var det ödesdigert att Tyskland tilläts bryta mot stabilitets- och tillväxtpakten utan sanktion. Peter Wolodarski är på intet sätt ensam i sin starka tro på att ytterligare expansiv finanspolitik löser krisen. Princetonprofessorn Paul Krugman för en mycket aktiv kampanj längs samma linjer. Chefen för ECB Mario Draghi verkar emellanåt också luta åt att lösningen ligger i att trycka mera pengar. Kanhända kan dessa protestsångare bilda en trio, Peter, Paul and Mario.