Teori och praktik

I en artikel på Svenska Dagbladets Brännpunkt argumenterar nationalekonomen Christian Westerlind Wigström logiskt för andra budgetregler. I teorin är hans förslag på ändringar helt rimliga. Men tyvärr den statliga finanspolitiken lyder inte under logikens lagar, politik är en konst och ingen vetenskap. Det finns en teori som kallas Public choice och som säger att politiker emellanåt kommer fatta beslut utgående från möjligheterna att bli omvalda. De kommer inte att se till landets bästa utan istället gynna viktiga väljargrupper. Därför fungerar inte Westerind Wigströms logik. Valår kan vi politiker lova mycket så kallade investeringar om bara kapitalkostnaderna behöver belasta budgeten.

Dagens sätt att redovisa investeringar i statsbudgeten kom om jag minns rätt inte till under 90-tals krisen utan infördes av Gunnar Sträng. Allt för att hindra att valfläsket riskerade statsfinanserna.