torsdag 24 mars 2011

When it rains, it pours

En olycka kommer sällan ensam. Uttrycket stämmer nog rätt väl in på det läget som EU:s stats- och regeringschefer står inför när de idag träffas i Bryssel. Förutom den pågående finansiella krisen i Eurozonen så har de att hantera Libyen-kriget och natur och kärnkraftskatastrofen i Japan.

När det gäller Libyenkriget så är fortfarande de långsiktiga ledningsförhållandena oklara. Vid gårdagens möte med Kungliga krigvetenskapsakademiens avdelning för luftkrigsvetenskap diskuterade vi just ledningsfrågan. Åsikterna var delade. Vissa framhöll att EU hade resurserna för att militärt leda operation. Om alla de resurser som medlemsländerna anmält in till EU användes så skulle det finnas tillräckliga ledningsresurser. För egen del är jag mycket skeptisk. Operationen i Libyen riskerar att bli både lång och komplicerad. Det leder enligt min uppfattning till att man bör satsa på beprövade lösningar det vill säga Nato. Jag hoppas att man inom kort kan nå enighet inom Nato om detta. Operationen är nog svår från början och behöver inte försvåras av otydliga ledningsförhållanden.

Igår samtalde jag med FOI:s försvars- och säkerhetspolitiske expert Mike Winnerstig i Försvarsradion om dessa frågor. Du kan höra programmet på sidan http://dinradio.wordpress.com/2011/03/23/mike-winnerstig-om-libyen/

SvD DN

2 kommentarer:

Försvar och säkerhet sa...

Jag håller med dig. Det är NATO som är det givna valet ledningsmässigt. Nu verkar det bli en hybrid som tar över, en slags ad-hockommittée för politisk styrning. Det innebär att man bygger in en potentiell spricka i koalitionen och bäddar för oenighet. Att sedan NATO rent militärt leder spelar mindre roll, eftersom det är en underordnad nivå. Johan

Wiseman sa...

Vad man framförallt kan konstatera, ännu en gång, är att ju större en organisation blir i antal medlemmar, desto svårare är det att nå enighet när det verkligen gäller. Såväl EU som NATO dras nu med en kraftig obeslutsamhet vilket får följder.

Mycket bekymrande för svensk säkerhets- och försvarspolitik där vi hängt upp oss just på att andra har den möjlighet till snabba och kraftfulla beslut som vi själva saknar.