söndag 26 augusti 2012

Fortsatt fokusering på plattformen JAS

Gårdagens stora besked om försvaret var att vi ska gå vidare och utveckla JAS E/F. Detta är ett mycket stort projekt som under lång tid kommer att styra försvarets utveckling och förutsättningar. Att ha en stor och avancerad försvarsindustri är ett tveeggat svärd. Å ena sidan bidrar försvarsindustrin både till försvarsförmågan och till utvecklingen av näringslivet å andra sidan blir Försvarsmakten styrd att utformas utgående från industrins behov av nya projekt. Många vittnar om alla goda effekter som teknologiutvecklingen inom försvarsindustrin har haft för samhället i övrigt. Men kan det vara så att om försvarsindustrin inte sugit upp tusentals civilingenjörer så kanske dessa varit med och skapat andra saker. Kanske hade vi haft ett svenskt Google eller Apple. 

Jag är av uppfattningen att vi är i behov av bra luftstridskrafter. Tyvärr blir det ofta allt för mycket fokusering på plattformarna det vill säga flygplanen. De ofta viktigare faktorerna vapen, sensorer och motmedel nämns väldigt sällan. En plattform som ger flexibilitet att förses med nya vapen, sensorer och motmedel är ofta bättre än en ”skräddarsydd” dito. Ett strålande exempel är amerikanska B-52 som fortfarande är i tjänst dock med radikalt andra vapen och uppgifter än de som var aktuella planet togs fram. 

Plattformen JAS C/D har uppenbarligen ett antal begränsningar som gör det omöjligt att förse den med den utrustning som behövs för att göra den operativt relevant mot nära förestående hot. Jag hoppas att man vid framtagandet av JAS E/F är tillräckligt framsynt så att den har flexibiliteten att möta hot som man idag möjligen inte förutsett. Tyvärr är väl incitamenten för industrin att göra så svaga. Affärsmodellen att alltid behöva ersätta de just levererade plattformarna är uppenbarligen rätt framgångsrik.
 

12 kommentarer:

Wiseman sa...

Allt har ju att göra med hur man beställer enligt känd modell köpare/säljare. Man kan ju starkt misstänka att det skulle bli stark kritik om det visade sig att det levererades mer än vad som beställts då detta i själva verket skulle innebära att man betalat för mycket gentemot vad man beställde.

Delar farhågorna om framtida förmågor hos plattformen. Det minimalistiska tänkandet som genomsyrar krigsmaterielanskaffning bäddar inte för lång livslängd och flexibilitet, vilket i mångt och mycket är vad som gör att 39C/D faller för åldern till 2020. Risken är överhängande att E/F blir en fix för dagens behov mer än att man tar höjd för framtiden.

B-52 är fantastisk på så sätt att generation efter generation kan fortsätta flyga flygplanet fram till 30-40-talet. Det vore som att vi idag fortfarande skulle flyga biplan från 20-talet. Spetsiga flygplan utsätts dock för helt andra påfrestningar under sin livstid och ska uppträda i en helt annan miljö än bombarna, vilket gör deras livslängd betydligt kortare. Norrmännen får vara glada om de hinner få F-35 innan deras F-16 har fallit isär.

Göran Pettersson sa...

Visst är det skillnad mellan spetsiga flygplan och bombflyg. Men minimalistiska lösningar i kombination med långa ledtider leder ofta till korta livslängder. Att C/D plattformen nu slagit i taket vad gäller potentialen för uppgraderingar kräver en ny plattform. Dock är det viktigt att fokuseringen på plattform inte gör att de i många styckena viktigare faktorerna vapen, sensorer och motmedel inte hamnar i strykklass.

J.K Nilsson sa...

Med det hot som dagens B-52.or uppträder i så skulle vi i princip kunna damma av våra gamla B18 och hänga GBU-12 under. Det finns dock en anledning till att det finns flygplan som B-1B, B2 och den numer avvecklade F-117 i luften.

Frågan är i stället om vilka andra än en stormakt har råd att vidmakthålla ett arv av mindre kvalificerad materiel samtidigt som man vill ha förmåga att möta mer moderna hot?

J.K Nilsson

Göran Pettersson sa...

Till J.K Nilsson:
Visst är det skillnader mellan förutsättningar mellan olika flygplanstyper. Men håller du inte med om att det är för mycket plattformsfokusering och att vapen, sensorer och motmedel ofta hamnar i strykklass. Trots att dessa ofta är avgörande för effekten.

uppgiven sa...

Poängen är väl att B-52 fortsatt kan leverera effekt därför att USAF med sina modernare plattformar såsom F-22, B-1, F-15, B-2 osv har förmågan att skapa en sådan hotmiljö att B-52 kan överleva.

B-52 på egen hand skulle inte ha en chans i dagens luftstridsmiljö.

Så J.K Nilssons fråga är berättigad, vilka andra än stormakterna har de ekonomiska resurserna att vidmakthålla flera olika flygsystem? Om man inte har det, är det ekonomiskt och stridsekonomiskt vansinne att inte ha plattformar med tillräckliga prestanda.

Wiseman sa...

Göran:

Instämmer avseende vapnen. Finns det något land som varit lika omsorgsfullt som Sverige i att avveckla vapensystem till stridsflygplattformar utan att en ersättare ens finns fastställd? I dagsläget finns sjömålsrobot, automatkanon och den klenaste dimensionen av styrd bomb. Ett klart utslag av bristen på långsiktig planering och avsaknaden av en utredning av vad svenska luftstridskrafter idag och framöver ska kunna uträtta i form av luftmakt.

Jämför gärna med Finland som nu efter att ha kastat av sig VSB-paktens ok åter anskaffar attackvapen (JDAM, JSOW, HARM, SLAM-ER, JASSM) för första gången sedan VK 2 och går från botten till förstplats i Norden vad avser förmåga att kunna nyttja luftmakt. Ny bottennotering innehar… Ja, det behövs nog inte många gissningar.

Göran Pettersson sa...

Libyeninsatsen visade väl på att många länder i Europa har mycket stora begränsningar när det gäller beväpningen både avseende typer och antal.

Anonym sa...

Svar till Göran ovan.

Ja och det är mycket skrämmande, vilket understryker vikten av att vi behöver ett bättre och starkare försvar ännu tydligare!

Wiseman sa...

Göran:

Ja, och på så sätt var det nog tur att vi endast ställde upp i spaningsrollen. Det hade snabbt kunnat bli pinsamt annars.

Därutöver visade också denna insats på såväl NATOs som EUs svagheter och riskerna med smart defence respektive pooling & sharing. Är det så att det land som åtagit sig att hålla en viss förmåga åt andra länder eller som exempelvis i Tysklands fall utgör spetskompetensen inom luftvärnsbekämpning, väljer att inte delta i insatsen blir det avsevärda svårigheter. För svensk del föll ju flygtransportsamarbetet igenom direkt när det visade sig att trots alla de resurser vi pumpar in i C-17-samarbetet fanns inga flygplan att få tag i eftersom de var fullt uppbokade i andra insatser. Det blev till att upprätta luftbro med de nationella Hercules-resurserna istället.

Göran Pettersson sa...

Det är därför att man förutom att ha en viss egen förmåga ska vara allierad med någon med rejäla resurser. Man ska dessutom se till att man förtjänar att bli hjälpt när man behöver.

Wiseman sa...

Göran:

Ja, där har ni mycket att uträtta i Riksdagen.

J.K Nilsson sa...

Göran, Uppgiven uttrycker min syn bra. Vi har inte råd att vidmakthålla B18 för att jaga insurgenter i Afghanistan. Personalstyrkan och luftväridghetsorganisationen kommer att ha likvärdiga kostnader oavsett flygplantyp. För att möta ett modernt lufthot så krävs det en viss klass på plattformen, oaktat vapen och sensorer men jag kan knappast tycka att det är mitt fel att diskussionen stannar vid plattformen. Det är ju så att du hellre borde lägga kritiken på de som kritiserar tågordningen.

Trots Wisemans mycket goda inlägg om "snöpta atleter" så stannar debatten fortfarande vid om det är nödvändigt eller ej att byta flygplan. Jag har själv många idéer att föra fram om hur vi utvecklar luftförsvaret vidare men det stannar tyvärr vid JAS-projektets konventionella belackare som skall näst intill kasta glåpord om hhur vi vill förstöra Försvarsmakten.

Och både Göran och Wiseman, visade inte Libyenfallet att de europeiska länderna har dimensionerat sina flygvapen för ett högteknologisk konflikt i närområdet. Är det någon som försanthåller att Norge skulle kunna hinna förbruka alla sina styrda bomber vid ett krig i Skandinavien? Danmark hade en hög kontinuerlig förbrukning av styrda vapen och ändå höll de ut så länge. Ja vi europeiska länder är förmpodligen inte byxade att hålla på att försöka upprätthålla något slags moraliskt ansvar för vårt närområde. Det har vi inte den ekonomiska viljan att vara men jag kan inte tycka att våran förmåga är "Pinsam".

J.K Nilsson