Renässans för ägandeinflytandet

Jag är en stark anhängare av äganderätten. Av den anledningen är jag motståndare till att staten går in och försöker styra vem ägarna väljer till styrelser och vilka ersättningar som betalas till personalen. Givetvis finns det undantag, det är helt rimligt att vi har lagar som begränsar rättigheterna för t.ex. dem som begått vissa brott att sitta i styrelser där de ånyo kunde ha ägnat sig åt bedrägeri.

Igår fick Fredrik Reinfeldts uttalande om begränsningar av bonus- och fallskärmsavtal för anställda i finansbranschen stort utrymme. Av vissa tolkades det som att regeln skulle vara allmän och därigenom innebära ett helt nytt synsätt på äganderätten. Men om man lyssnade lite noggrannare så framgick det att begränsningarna bara var aktuella för de bolag som åtnjöt statligt stöd. I sådana fall anser jag att åtgärden inte utgör någon skadlig inskränkning av äganderätten. När staten gör en uppgörelse med ett bolag så har man all rätt att ställa krav. I detta läge ligger det mycket i att kräva begränsningar av bonus- och fallskärmsavtalen om staten går in med skattebetalarnas pengar.

Mycket av finanskrisen har berott på att ägandeinflytandet i bolagen varit för svagt. Flera finansbolag har blivit ”tjänstemannastyrda” och detta har medfört att ledningen tagit stora risker med andras pengar. Vissa vänsterdebattörer har hävdat att finanskrisen är början på slutet för kapitalismen. Jag tror att de har fel. Däremot kan det mycket väl vara så att finanskrisen innebär en renässans för ägandeinflytandet. Jag hoppas att det förhåller sig på det sättet.
__________________________________________
Lyssna på ”Den politiska talradion” med Göran Pettersson och Jacob Birkeland på dinledamot.wordpress.com
Andra bloggar om: politik